Författare: veronicakerr

  • Värdighetsgaranti och gårdsfest

    Från mobilen

    Igår deltog jag i ett möte om de lokala värdighetsgarantier som är på gång att införas i Umeå kommun. Det är en av mina hjärtefrågor och Kristdemokraterna har mycket länge drivit frågan både i kommunen och på nationell nivå. Den nationella värdegrunden säger att "Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande". (5 kap. 4§ SoL)

    Värdighetsgarantin ska vara en konkret beskrivning av vad äldre personer, deras anhöriga och övriga kommuninvånare kan förvänta sig av de tjänster som kommunen erbjuder. Det är också mycket viktigt att det är tydligt vad man kan förvänta sig när kommunen inte uppfyller garantierna och var man kan vända sig med klagomål eller synpunkter.
     
    I arbetet med framtagandet av lokala värdighetsgarantier har personal och allmänhet fått möjlighet att komma med synpunkter och önskemål, men nu kommer vi att diskutera detta vidare i socialnämnden. Jag tycker att det är otroligt roligt att det är på gång. Nedan ser ni en bild av mig i valrörelsen 2010.
     
     
    Det känns härligt att det är fredag och att helgen står inför dörren. Idag besöker jag Öppen Gemenskaps gårdsfest med cykelutställning kl.11-15 och säger bara att vädret kunde inte vara bättre!

     

  • Provocerande debattartikel

    Det var länge sedan jag skrev något på bloggen och jag kan bara ödmjukt säga att det beror inte på att det inte finns saker att blogga om utan att det är bara så enkelt som att tiden har inte räckt till.

    Tankarna finns där, ska jag skriva om det intressanta budgetarbetet som pågår i kommunen eller om att det föds fler barn än någonsin i Umeå och att det får konsekvenser för den förstnämnda frågan? Eller kanske skriva om bostadsbyggandet som måste öka eller om de fantastiska mötenjag fått med frivillig organisationer och volontärer som gör otroliga insatser i Umeå? Bloggen är den stora möjligheten att skriva av sig snabbt när nyheten är som mest aktuell och där brister jag emellanåt. Jag är i alla fall glad för att just du tog dig tid att läsa mina rader även om ämnet ibland inte är dagsaktuellt.

    Häromdagen kunde vi läsa att jämställdhetsutskottet går ut och kräver att man börjar utreda möjliggörandet av en jämställdhetsskatt. Debattartikeln uttrycker sig lite svagare när man lägger in ett kanske borde börja utreda möjligheten. Idén provocerar vilket man kan läsa av alla kommentarer. Politiken har gränser vilket man än en gång verkar glömma bort och där tanken att det enda rätta är att styra föräldrars uttag av föräldraförsäkringen för kvinnors bästa. Det egna valet ställs åt sidan trots att politikerna i jämställdhetsutskottet bör veta mer än väl att alla familjer ser inte likadana ut och politiken ska inte säga vad som är bäst för familjerna eller barnet.

    Som jag har förstått det har Jämställdhetsutskottet anlitat en reklambyrå för att gå ut med denna kampanjen och kravet på att män ska betala mer skatt bara för att de är män är inte seriöst. Frågan kommer då är det väl investerade pengar? Själv sitter jag som ledamot i kommunens personalutskott och där följer vi löneutvecklingen för de yrkesgrupper som finns i kommunen och diskuterar de skillnader som finns mellan män och kvinnor.

    Det är självklart att män och kvinnor ska ges samma möjligheter och det är självklart att män och kvinnor ska ha samma lön för samma arbete. Jag tycker också att Arbetsgivare ska även underlätta för pappor att vara hemma med barn, för det tror jag är en vinst för både barn och arbetsgivare. Men tvångsdelning, nej tack!

  • Att undvika kritik

    Från mobilen

    Dessa rader läste jag imorse på Facebook och även om jag har sett dem tidigare tog jag dem till mig på ett annat sätt denna gång. Kanske är det så att en rädsla för kritik håller människor tillbaka och hindrar dem från att utvecklas till det bättre? Det är inte roligt att bli kritiserad, det har vi läst flera exempel på i tidningarna när det gäller lokala politiker. Det är sant att visst kan självkänslan få sig en törn emellanåt, men vad är egentligen alternativet om man gör allt för att undvika kritik?

    Det verkar bli en vacker dag och även om jag själv inte tillhör de som demonstrerar på första maj så kan jag vara glad för deras skull att det inte regnar. Sköna maj välkommen!

  • Torftig nyhetsrapportering

    Om man följer mig på Twitter kanske man har sett att jag ibland uttrycker frustration över nyhetsrapportering från antingen presskonferenser eller fullmäktigesammanträden. Det blir en påminnelse om att vad vi politiker många gånger tycker är jätteviktigt inte ens är värd en notis nästa dag. Årsredovisningen för 2012 var en sådan punkt. Papperskorgar ansågs visst mer intressant om man läser dagens morgontidningar..

    Igår behandlades årsredovisningen för 2012 samt avsättningar i 2012 års bokslut. Det var ett bokslut som visade på 111 miljoner kr i överskott varav 92 miljoner är AFA pengar som jag tidigare skrivit om. Det kändes dock lite märkligt att debattera denna fråga som behandlades redan i december månad i budgetberedningen.

    Kristdemokraterna har hela tiden varit tydliga med hur vi vill hantera dessa pengar, en uppfattning som vi har varit ensamma om, men igår fick vi stöd från oväntat håll -Arbetarpartiet och det var stundtals en märklig debatt där Vänstern envisades med att ge mig åsikter som jag aldrig uttryckt.

    Detta var vårt yrkande:

    "Vi yrkar att de 92 miljoner kr (91,7 ) som Umeå kommun får tillbaka från AFA ska fördelas tillbaka till verksamheterna utifrån antal anställda.
    – Att resterande summa, 19 miljoner kr, avsätts i en resultatutjämningsreserv inom ramen för det egna kapitalet, om det behövs kan dessa reserver användas under 2014 eller 2015."

    Alla verksamheter har utifrån antalet anställda betalat in försäkringspremier till AFA. När dessa inbetalningar nu visat sig vara för höga ska återbetalningen av medlen naturligtvis återgå till de verksamheter som redan tagit kostnaden. Dessa pengar ska inte vara ett tillfälle eller en möjlighet för politiker att vinna poäng på att ge vissa verksamheter si eller så mycket eller genomföra en egen ide. Beslutet som togs innebär i princip att man tar pengar från socialnämnden och skolan för att exempelvis fördela pengar till snöröjning/takskottning under 2012. Att speca vad pengarna exakt ska användas till är att begränsa nämnderna och verksamheterna.

    AFA pengarna är en återbetalning av för mycket inbetald försäkring och därmed måste det anses tillhöra respektive nämnd. Därför skall man inte starta en ny budgetprocess med anorlunda fördelning än den tidigare beslutade fördelningen. Vårt förslag skulle innebära att de mest personalintensiva verksamheterna också får mest. Skolverksamheten och den sociala verksamheten. Debatt, votering och reservation, men tydligen var detta inte tillräckligt intressant för varken Folkbladet eller VK. Trist.

     

  • Min enkla fråga fick ett svar

    Som jag tidigare har skrivit hade jag lämnat in en enkel fråga till ställd till För och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren om åtgärder mot kränkningar i skolan.

    Margareta berättade att arbetsutskottet för För och grundskolenämnden får fortlöpande rapportering om det finns rapporter om mobbning eller där barn far illa dvs när skolområdeschefer vill berätta om det. Det finns dock en uppgivenhet om att mobbning och kränkningar förekommer överallt oavsett vad vi gör. Det kanske det gör, men arbetet mot mobbning i skolan får aldrig stanna av och det kändes bra att höra att det pågår ett intensivt arbete med det fall som VK tidigare skrivit om.

    I årsredovisningen som också behandlades idag kan man läsa om ett av gymnasieskolans resultatmått: Andelen elever som tycker att personal på skolan reagerar när de får reda på att någon utsatts för trakasserier eller kränkande behandling har mätvärdet sjunkit till 85% från tidigare 89,6% Något liknande resultatmått för För och grundskolenämnden fanns inte, men det är absolut självklart att Nolltolerans ska råda och att lärare och övriga vuxna ska reagera när något händer!

  • Om vårdföretagares villkor i Umeå

    I förra veckan deltog jag i Svenskt näringslivs vandring för företagsamhet som anordnades i Umeå på onsdagskvällen. Politiker fick promenera tillsammans med företagare inom olika verksamheter och jag tillsammans med en partikamrat gick med en vårdföretagare. Under ca en timme fick vi dryfta och diskutera det som vi tycker är det viktigaste för att underlätta företagande och hur de ska utvecklas lättare.

    Lagen om valfrihet (LOV) inom hemtjänsten kommer upp emellanåt, men alltför ofta med osaklig kritik och med felaktiga uppgifter. Vänstern fortsätter driva frågan om förbud mot vinster i vården i stället för att fokusera på vårdens kvalitet. Att förneka människor rätten och möjligheten att välja vem man vill ska komma och ge hjälp i hemmet är viktigt och blir alltmer betydande eftersom särskilt boende inte blir aktuellt om man anses kunna klara sig i hemmet med just hemtjänst.

    Jag är glad och stolt över att bo i en kommun där våra äldre har möjligheten att välja utförare och jag kommer att fortsätta att försvara denna möjlighet och som jag ser det är en rättighet. Här kan du läsa mer om vårt samtal. 

    P.S. När jag ser bilden av mig i artikeln kan jag bara konstatera att jag inte längre ser ut som jag gjorde i valrörelsen och att det kanske är dags att byta profilbild här på bloggen. Men det är någonting helt annat och har ingenting alls med företagarfrågor att göra:)

  • Åtgärder mot kränkningar

    Den senaste tidens rapporter och artiklar om en oacceptabel situation i skolan har lett till många frågor. Varför händer det och vad kan man göra för att komma till rätta med problemen? Jag har i två tidigare inlägg skrivit om detta och igår eftermiddag lämnade jag in följande enkla fråga till kommunfullmäktige ställd till Margareta Rönngren (s). 

    ************************************************************************

    Till För och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren (S)

     
    Åtgärder mot kränkningar i skolan
     
    Under den senaste veckan har vi kunnat läsa om hur en pojke på mellanstadiet blivit utsatt för kränkningar, slag och hot under flera år i skolan. Det var inte förrän ett anonymt brev skickades in som skolledning reagerade. Föräldrarna blev inte informerade om situationen som rådde förrän betydligt senare. Det har också framkommit att detta inte var en enskild händelse. Samstämmiga uppgifter talar om ett grovt språkbruk och stor oordning i klassen. Barnen orkar inte med den arbetsmiljö som de utsätts för och flera barn hålls nu hemma från skolan på grund av arbetsmiljön. Skolområdeschefen har uttalat sig om att de behöver mer insatser för att reda upp situationen.
     
     
    Med anledning av detta ställer jag följande frågor till Margareta Rönngren:
     
     
    • Vilka åtgärder avser du att vidta för att komma till rätta med elevernas arbetsmiljö på denna skola?  
    • Anser du att Umeå kommun erbjuder tillräckligt med insatser för att motverka mobbing?  
      
    Veronica Kerr                  
    Kristdemokraterna
  • Vad händer i skolan?

    Det blev en tidig morgon för mig idag eftersom jag hade mitt första möte i arbetsgruppen för det civila samhället i Stockholm. Det går bra att stiga upp tidigt, men jag gillar inte att lämna huset innan morgontidningarna har kommit. (Visst borde man få tidningen innan kl.06:00 när man bor i Holmsund?)

    Jag har nu läst nya vk på min iPad medan jag väntar på Arlanda och självklart är det första jag slås av är artikeln om det som händer på Tomtebo. Jag blev förfärad och upprörd för en vecka sedan när jag läste om pojken som kränkts dagligen på sin skola. Att nu läsa att barn är rädda för att gå till skolan och att föräldrarna håller dem hemma eftersom skolan inte har tagit situationen på allvar är oacceptabelt.

    Mitt första politiska uppdrag var i Skolstyrelsen 1999 och jag fortsatte sedan i För och grundskolenämnden fram till 2006. Eftersom kommunen är huvudman är det självklart att skolnämnderna ska informeras när anmälningar har inkommit antingen till polisen eller till Skolinspektionen. Om politiken ska kunna vara till hjälp måste informationen gå fram. Jag har varit med om när jag har suttit i en skolnämnd har vi först fått läsa i vk om både polisanmälningar och JO anmälningar innan ansvarig skolchef informerat oss politiker. Informationen har inte getts förrän efter det att någon frågat efter den. Så ska det inte vara.

    Efter mitt förra inlägg har personer delat med sig av erfarenheter från skolan och jag är ledsen att säga att de är nog inte de enda med dåliga erfarenheter. Skolområdeschefen säger att de behöver mer hjälp från Elevhälsan. Man måste inse sina begränsningar emellanåt och inse att ibland måste man be om hjälp. Att inse detta är inte ett tecken på svaghet!

  • Kränkningar på arbetsplats

    Gårdagens svarta rubriker på framsidan i VK berörde mig mycket djupt, "Elever polisanmälda för misshandel på skola" Två minderåriga elever blev i förra månaden polisanmälda för att ha misshandlat en annan elev. Artikeln beskrev hur de släpat in honom in i klassrummet, fällt honom och sedan sparkat honom.

    Enligt artikeln har skolan medgett att den misslyckats med att stoppa en mobbningsprocess som pågått i flera år. I flera år!! När jag läste artikeln kändes det djupt i hjärtat och jag blev alldeles kall. Här har ett barn i mellanstadiet blivit utsatt för sparkar, hot och blivit kallad äckel och fått elaka sms utan att skolan gjort något. Tänk dig själv att när du går till ditt arbete att kollegor börjar kalla dig äckel och slår dig när de får en chans? Hur skulle det kännas och hur bra skulle du kunna utföra ditt arbete?

    Det tog nästan två månader innan anhöriga blev kallade tillsammans med eleven till ett möte på skolan. Oacceptabelt, skolan och vuxna måste agera direkt! Det står för övrigt ingenting i artikeln om att de elever som blivit polisanmälda blivit kallade till möte tillsammans med anhöriga, men det måste de ha blivit eller?

    Efter det att jag läste artikeln talade jag med mina barn om den. Även om jag inte är i skolan så vill jag veta vad som händer och jag har även besökt mina barns skola vid ett par tillfällen. Jag vill vara säker på att barnen är trygga i skolan och jag som förälder ska också känna mig trygg med de vuxna som finns i skolan.  

    Folkbladet skriver idag om fallet och att Skolinspektionen nu ska utreda. Det är bra att skolan har en plan mot kränkande behandling, men vad gör det om den inte används? I artikeln ger man också tips och råd från Friends till föräldrar som får reda på kränkning eller mobbning.

    Om ditt barn utsätts:
    * Prata med ansvarig klasslärare eller mentor
    * Kontakta rektor
    * Anmäl ärendet till Barn och Elevombudet, BEO

    Om ditt barn utsätter:
    * Prata med ditt barn om det som händer
    * Skapa en handlingsplan tillsammans med ditt barn och en positiv kontakt med skolan
    * Fråga dig själv varför ditt barn kränker
    * Uppmuntra barnet när kränkningar upphört.