
så klantigt av mig. Gårdsfesten är nästa vecka, vi kanske ses då?







så klantigt av mig. Gårdsfesten är nästa vecka, vi kanske ses då?

Igår deltog jag i ett möte om de lokala värdighetsgarantier som är på gång att införas i Umeå kommun. Det är en av mina hjärtefrågor och Kristdemokraterna har mycket länge drivit frågan både i kommunen och på nationell nivå. Den nationella värdegrunden säger att "Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande". (5 kap. 4§ SoL)


Dessa rader läste jag imorse på Facebook och även om jag har sett dem tidigare tog jag dem till mig på ett annat sätt denna gång. Kanske är det så att en rädsla för kritik håller människor tillbaka och hindrar dem från att utvecklas till det bättre? Det är inte roligt att bli kritiserad, det har vi läst flera exempel på i tidningarna när det gäller lokala politiker. Det är sant att visst kan självkänslan få sig en törn emellanåt, men vad är egentligen alternativet om man gör allt för att undvika kritik?
Det verkar bli en vacker dag och även om jag själv inte tillhör de som demonstrerar på första maj så kan jag vara glad för deras skull att det inte regnar. Sköna maj välkommen!
Om man följer mig på Twitter kanske man har sett att jag ibland uttrycker frustration över nyhetsrapportering från antingen presskonferenser eller fullmäktigesammanträden. Det blir en påminnelse om att vad vi politiker många gånger tycker är jätteviktigt inte ens är värd en notis nästa dag. Årsredovisningen för 2012 var en sådan punkt. Papperskorgar ansågs visst mer intressant om man läser dagens morgontidningar..
Igår behandlades årsredovisningen för 2012 samt avsättningar i 2012 års bokslut. Det var ett bokslut som visade på 111 miljoner kr i överskott varav 92 miljoner är AFA pengar som jag tidigare skrivit om. Det kändes dock lite märkligt att debattera denna fråga som behandlades redan i december månad i budgetberedningen.
Kristdemokraterna har hela tiden varit tydliga med hur vi vill hantera dessa pengar, en uppfattning som vi har varit ensamma om, men igår fick vi stöd från oväntat håll -Arbetarpartiet och det var stundtals en märklig debatt där Vänstern envisades med att ge mig åsikter som jag aldrig uttryckt.
Detta var vårt yrkande:
"Vi yrkar att de 92 miljoner kr (91,7 ) som Umeå kommun får tillbaka från AFA ska fördelas tillbaka till verksamheterna utifrån antal anställda.
– Att resterande summa, 19 miljoner kr, avsätts i en resultatutjämningsreserv inom ramen för det egna kapitalet, om det behövs kan dessa reserver användas under 2014 eller 2015."
Alla verksamheter har utifrån antalet anställda betalat in försäkringspremier till AFA. När dessa inbetalningar nu visat sig vara för höga ska återbetalningen av medlen naturligtvis återgå till de verksamheter som redan tagit kostnaden. Dessa pengar ska inte vara ett tillfälle eller en möjlighet för politiker att vinna poäng på att ge vissa verksamheter si eller så mycket eller genomföra en egen ide. Beslutet som togs innebär i princip att man tar pengar från socialnämnden och skolan för att exempelvis fördela pengar till snöröjning/takskottning under 2012. Att speca vad pengarna exakt ska användas till är att begränsa nämnderna och verksamheterna.
AFA pengarna är en återbetalning av för mycket inbetald försäkring och därmed måste det anses tillhöra respektive nämnd. Därför skall man inte starta en ny budgetprocess med anorlunda fördelning än den tidigare beslutade fördelningen. Vårt förslag skulle innebära att de mest personalintensiva verksamheterna också får mest. Skolverksamheten och den sociala verksamheten. Debatt, votering och reservation, men tydligen var detta inte tillräckligt intressant för varken Folkbladet eller VK. Trist.
Som jag tidigare har skrivit hade jag lämnat in en enkel fråga till ställd till För och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren om åtgärder mot kränkningar i skolan.
Margareta berättade att arbetsutskottet för För och grundskolenämnden får fortlöpande rapportering om det finns rapporter om mobbning eller där barn far illa dvs när skolområdeschefer vill berätta om det. Det finns dock en uppgivenhet om att mobbning och kränkningar förekommer överallt oavsett vad vi gör. Det kanske det gör, men arbetet mot mobbning i skolan får aldrig stanna av och det kändes bra att höra att det pågår ett intensivt arbete med det fall som VK tidigare skrivit om.
I årsredovisningen som också behandlades idag kan man läsa om ett av gymnasieskolans resultatmått: Andelen elever som tycker att personal på skolan reagerar när de får reda på att någon utsatts för trakasserier eller kränkande behandling har mätvärdet sjunkit till 85% från tidigare 89,6% Något liknande resultatmått för För och grundskolenämnden fanns inte, men det är absolut självklart att Nolltolerans ska råda och att lärare och övriga vuxna ska reagera när något händer!
Den senaste tidens rapporter och artiklar om en oacceptabel situation i skolan har lett till många frågor. Varför händer det och vad kan man göra för att komma till rätta med problemen? Jag har i två tidigare inlägg skrivit om detta och igår eftermiddag lämnade jag in följande enkla fråga till kommunfullmäktige ställd till Margareta Rönngren (s).
************************************************************************
Till För och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren (S)
Det blev en tidig morgon för mig idag eftersom jag hade mitt första möte i arbetsgruppen för det civila samhället i Stockholm. Det går bra att stiga upp tidigt, men jag gillar inte att lämna huset innan morgontidningarna har kommit. (Visst borde man få tidningen innan kl.06:00 när man bor i Holmsund?)
Jag har nu läst nya vk på min iPad medan jag väntar på Arlanda och självklart är det första jag slås av är artikeln om det som händer på Tomtebo. Jag blev förfärad och upprörd för en vecka sedan när jag läste om pojken som kränkts dagligen på sin skola. Att nu läsa att barn är rädda för att gå till skolan och att föräldrarna håller dem hemma eftersom skolan inte har tagit situationen på allvar är oacceptabelt.
Mitt första politiska uppdrag var i Skolstyrelsen 1999 och jag fortsatte sedan i För och grundskolenämnden fram till 2006. Eftersom kommunen är huvudman är det självklart att skolnämnderna ska informeras när anmälningar har inkommit antingen till polisen eller till Skolinspektionen. Om politiken ska kunna vara till hjälp måste informationen gå fram. Jag har varit med om när jag har suttit i en skolnämnd har vi först fått läsa i vk om både polisanmälningar och JO anmälningar innan ansvarig skolchef informerat oss politiker. Informationen har inte getts förrän efter det att någon frågat efter den. Så ska det inte vara.
Efter mitt förra inlägg har personer delat med sig av erfarenheter från skolan och jag är ledsen att säga att de är nog inte de enda med dåliga erfarenheter. Skolområdeschefen säger att de behöver mer hjälp från Elevhälsan. Man måste inse sina begränsningar emellanåt och inse att ibland måste man be om hjälp. Att inse detta är inte ett tecken på svaghet!