Författare: veronicakerr

  • Vad har jag sagt om det Kvinnohistoriska museet?

    Jag vet inte hur många gånger jag har bloggat om det kommande Kvinnohistoriska museet eller fått kommentera detta stora mysterium till projekt. Moderaterna har nyligen klargjort deras ställning i frågan och Vänsterpartiet går till attack, inte bara mot Moderaterna, men mot alla som inte tycker som de. Ett kvinnohistoriskt museum är för dem efterlängtat och det provocerar dem när de ekonomiska konsekvenserna av det ifrågasätts.

    I en debattartikel i lördagens VK skriver Örjan Mikaelsson och Ulrika Edman om hur galet nyfikna de är på museet som ska öppna i samma andetag som de säger att man ska vara ansvarsfull med skattemedel vilket jag har aldrig hört en vänsterpartist säga i fullmäktige under denna mandatperiod. Deras mått på att vara ansvarsfull är att kommunen ska vara den enda utföraren av alla tjänster och privata företag är aldrig gott nog.

    När vi i Alliansen presenterade vår budget i oktober så var vi alla i Alliansen tydliga med att med en försämrad ekonomi i kommunen så måste vi göra prioriteringar och här får det Kvinnohistoriska museet stå tillbaka. I mitt budgetanförande sa jag:

    I Alliansens budget har vi prioriterat verksamheter för barn, unga, och äldre; skolan fritidsnämnd och socialnämnd. En motsats till majoritetens budgetförslag är att vi i Alliansen anser att det inte finns något ekonomiskt utrymme för ett kvinnohistoriskt museum. Det är ett museum och en verksamhet som majoriteten fortsätter att klamra sig fast vid men det är egentligen i själva verket en verksamhet som ingen efterfrågat, det är INTE en kommunal angelägenhet och den har trots allt ännu inte startat upp. Det är beklagligt, men jag är inte förvånad över att Vänsterpartiet saknar klarsynthet att se längre och avvakta till dess att ekonomin är mer tillåtande.

    Örjans och Ulrikas debattartikel visar tydligt att någon klarsynthet hos Vänsterpartiet om vilken situation kommunen befinner sig i ekonomiskt, det finns inte. Jag tycker att det hade varit klädsamt om skribenterna ändå bekräftat att ekonomin visst blivit sämre sedan beslutet om ett Kvinnohistoriskt museum togs för snart fyra år sedan och Vänsterpartiet blev samarbetspartner med S. Örjan och Ulrika är galet nyfikna på att man äntligen ska slå upp dörrarna till detta efterlängtade museum. Själv är jag mer nyfiken på om det blir någon budget i juni överhuvudtaget och var vänstern tar pengarna ifrån för att få allt att gå ihop. Arbetet är försenat, men hur länge?

  • Länge leve civilsamhället!

    Vanligtvis brukar lördagarna kunna ägnas åt hemmet och familjen, men idag är jag inne i stan nästan hela dagen. Lite ovanligt, men trevligt.

    För en tid sedan blev jag inbjuden av Föräldraföreningen mot Narkotika att delta i en manifestation mot droger och det var mer än självklart att svara ja. Manifestationen avslutades med en politikerutfrågning på torget och här kan jag bara beklaga att vi var så få partier representerade, fyra partier saknades.

    Som kristdemokrat är det självklart att föräldrarnas arbete mot droger ska uppmärksammas. Det finns inga som är bättre som drogförebyggande. Anhörigstödet till familjer ska stärkas för det är inte bara än som drabbas.

    Efter fika på NK passar jag på att lyssna till EU debatt på stadsbiblioteket och gläds över att valtemperaturen nu stiger. Hinner dock inte lyssna till hela eftersom jag är inbjuden till Röda Korsets Umeå krets som fyller 110 år! Bra lördag!!

    20140510-135442.jpg

    20140510-135456.jpg

  • Snabba beslut med drastiska konsekvenser

    I förra onsdagens VK skrev jag tillsammans med mina allianskamrater i Socialnämnden om äldreomsorgen i kommunen och om boendet Skräddaren i synnerhet. Sättet som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hanterade situationen är ingenting annat än skamligt och nu snart tre år senare har vi fått se konsekvenserna. Det är aldrig lätt att begripa hur S och V tänker, men det är tydligt att i det här beslutet hade man varken de boende eller personalens bästa för ögonen.

    Jag hoppas att Eva Andersson (S) och hennes partikamrater har lärt sig av misstaget och tänker till fler gånger innan man gör något lika dumt igen. Här  kan du läsa vår insändare i sin helhet.

    ****************************************************************************************************************************************”’

     

    Socialdemokraterna raserade bra verksamhet

     

    Hösten 2011 meddelade socialnämnden att den ville säga upp avtalet med det privata vårdbolaget Carema som då drev äldreboendet Skräddaren i Umeå. Anledningen till varför beslutet togs var inte alls att man var missnöjd med verksamheten eller att någon hade framfört kritik.

    Det var med anledning av att man läst om missförhållanden inom Caremas äldreomsorg på andra orter i landet.  Men trots att inga sådana missförhållanden fanns i Umeå så menade man att det var en felaktig och omoralisk ägarstruktur och därmed skulle kommunen ta över verksamheten. 

    Kritiken mot Umeå kommuns agerande var hård och anhöriga till de boende vädjade om att driften inte skulle övergå till kommunal regi. Varför förändra något som uppenbart fungerade väl?

    Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) var obeveklig och uttalade att det var ett fullständigt korrekt beslut att återta verksamhet i egen regi efter den mediauppmärksamhet som det fått. Andra kommentarer var att självklart kan kommunen överta verksamhet utan att personalen blir lidande. Med kommunal verksamhet blir det alldeles automatiskt mer pengar till verksamheten. Hur tänker man då?

    Idag är det mycket oklart om Eva Andersson (S) skulle fatta det beslutet igen. Sjukskrivningssiffrorna talar sitt tydliga språk, det blev inte bra. En god verksamhet kan ta år att bygga upp, men en dag att rasera. Skräddaren hade byggt upp en välfungerande verksamhet, men där personalens arbetsuppgifter skilde sig från hur kommunen är van vid att arbeta. Vid övertagandet avskaffades gruppchefer, ”för det har vi inte i kommunal äldreomsorg”. Ett avskaffande som gav konsekvenser. Sjukskrivningstalen har ökat oroväckande och i december 2013 var 26 % av personalen sjuka!

    Det är ett intensivt arbete som har påbörjats och siffrorna börjar vända, men det går för sakta. Genom att brukare kan välja mellan flera utförare blir kommunen mer uppmärksam på den enskildes önskemål.  Det är också dokumenterat att fler utförare bidrar till att förbättra den egna kommunala äldreomsorgen och här var Skräddaren en förebild. Med fler utförare i äldreomsorgen får dessutom personal större möjlighet att välja mellan olika arbetsgivare vilket kan ge fler karriär möjligheter.

     

    Veronica Kerr, (Kd) vice ordförande i socialnämnden

    Elmer Eriksson (M)

    Natalja Kaganovitch (M)

    Lotta Holmberg (Fp)

    Anna-Carin Sjölander (C)

    Liv Granbom (M)

    Greger Knutsson (M)

    Inger Enström (C)

    Margareta Eriksson (Kd)

  • Laddat batterierna

    parasailing

     

    Med mindre än tre veckor kvar till EU valet är det valrörelse som gäller. Jag har varit bortrest under en vecka och bara varit med min familj och laddat batterierna. Eftersom jag har vetat sedan länge att det inte är några vanliga arbetstider framöver blir det än mer viktigt att ge tid till familjen när det går. För utan mina barns förståelse för det jag arbetar med skulle jag inte kunna arbeta som jag gör. De vet att det kan bli en del kvällsmöten och jag är också uppbokad varje helg fram till EU valet. Mycket att göra, men så mycket att se fram emot!

    Det har varit begränsat med internet för mig under en vecka, på gott och ont, därför har bloggen vilat. Några bilder har jag lagt ut via Twitter och Facebook och bilden ovan var en av dem. Man kan ladda batterier på olika sätt, vill dock vara tydlig med att det är inte jag på bilden!

     

     

     

  • Mindre skrämmande socialtjänst

    I dagens VK skriver jag tillsammans med övriga alliansgruppledare om vår motion att införa socialrådgivning på nätet och som förväntas antas av kommunfullmäktige på måndag. Här kommer debattartikeln i sin helhet.

    Inför socialrådgivning på nätet

    För många människor känns det skrämmande att ta steget att besöka eller ringa socialtjänstens kontor. På Kristdemokraternas initiativ har Alliansen i Umeå därför lämnat in en motion om att kommunen ska erbjuda socialrådgivning på nätet via sin hemsida. Dit ska invånare kunna vända sig med frågor och funderingar som berör socialtjänstens arbete. På det här sättet vill vi göra socialrådgivning mer tillgänglig och avdramatiserad.

    Malmö stad vill påbörja ett samarbete med andra kommuner kring sin socialrådgivning på nätet. E-tjänsten heter ”Soctanter på nätet” och riktar sig i dag till alla Malmöbor. På webbplatsen kan invånarna ställa frågor och delta i diskussioner som handlar om missbruk, mobbning, hemtjänst och andra ämnen som berör socialtjänstens arbete.

    Genom att stå för merkostnaderna kan de kommuner som väljer att delta erbjuda e-tjänsten via sin egen hemsida. Alliansen i Umeå anser att Umeå kommun måste ta till vara på den här fantastiska möjligheten. Då får vi ta del av den organisation och all den kunskap som har växt fram kring socialrådgivningsfunktionen sedan starten 2007.

    Det går att ställa sina frågor när som helst under dygnet. Socionomer, med särskild kompetens att ge råd i sociala frågor via internet, besvarar dem så snabbt som möjligt – oftast inom ett dygn. Personalen ser naturligtvis till att alla inlägg är avidentifierade innan de publiceras på webbplatsen.

    Självklart är inte tanken att funktionen ska ersätta befintliga arbetsmetoder. I stället ska den fungera som ett komplement som gör socialrådgivning mer tillgänglig för invånarna.

    Alliansens motion har bifallits av en enig socialnämnd och behandlas snart av kommunfullmäktige. Ett bifall av motionen innebär stora vinster för invånarna i Umeå. Socialrådgivning på nätet gör det möjligt att på ett enkelt och anonymt sätt få svar på sina frågor. Det leder till en avdramatisering som gör att fler vågar söka rådgivning och stöd. Då ökar chanserna att påbörja arbetet med sociala problem i ett tidigare skede.

     

    Veronica Kerr, gruppledare för Kristdemokraterna

    Anders Ågren, kommunalråd Moderaterna

    Peder Westerberg, gruppledare för Folkpartiet

    Mattias Larsson, gruppledare för Centerpartiet

  • Min dag och Holmlunds utspel

    Ibland hinner man inte med att blogga eller så är det andra saker som kommer i vägen. Idag har det varit fullt upp sedan tidig morgon och det var inte förrän alldeles nyss som jag loggade in på VK och fick se de svarta rubrikerna HOLMLUND: Tiggarna snattar oxfilé

    Jag fullständigt avskyr tanken på att jag blivit luttrad och att jag inte ens blir förvånad när vårt kommunalråd gör dessa utspel. Vi har hört det förr och reaktionerna flödar in, men kritiken rinner av Holmlund som vatten på en gås.

    Idag antog vi i socialnämnden en avsiktsförklaring kring hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. En enig nämnd beslutade att stärka betydelsen av dokumentet till en handlingsplan och att den ska till kommunstyrelsen för beslut och antagande. Frågor om hemlöshet är inte bara en fråga för socialnämnden utan det är en fråga för kommunstyrelsen. Där är Lennart Holmlund ordförande oavsett vad vi tycker om det eller inte. I den avsiktsförklaring/handlingsplan som antogs finns även arbetet om EU migranter och tiggeri beskrivet. Vill du läsa mer om hur kommunen ska arbeta mot hemlöshet, läs här!

    På eftermiddagen var jag på en konferens om tjejer med psykisk ohälsa och min eftermiddag blev otroligt intressant. Jag har lärt mig mer om borderline, att vara bipolär eller få diagnosen ADHD. Självskadebeteende var också något dessa kvinnor berättade om och varför man skadar sig själv. Hur ska man som förälder reagera när man upptäcker att ens dotter skär sig på armarna och kan man förstå? Psykisk ohälsa är många gånger för svårt att tala om därför berörde de personliga berättelserna desto mer. Mitt huvud är välfyllt med tankar från dagen som jag tar med mig, men Holmlunds utspel klarar jag mig förutan och det verkar visst Hans Lindberg (S) också göra..

     

     

  • Barnfattigdom och Andreas (S)iffror

    Jag har läst Andreas Lundgrens blogg idag. Det är intressant att läsa när han skriver om de områden som ligger honom nära om hjärtat med tanke på att han är ordförandekandidat till socialnämnden. En socialnämnd som för övrigt mest troligt kommer att delas i två nämnder efter valet i höst.

    Vi har ett gemensamt mål som är taget i kommunfullmäktige och det är att barnfattigdomen i Umeå ska minska. Det är för min del ett självklart mål som jag inte kan se att någon är däremot, men ändå väcker ordet barnfattigdom starka känslor. Vad menar vi och vad innebär det för de barn som definieras som fattiga?

    Jag har bloggat om denna fråga tidigare Det finns barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer och med det räknar jag de barn som lever i hushåll som har fått försörjningsstöd. Dessa siffror sjönk med 11 % under 2013 vilket var 141 färre barn jämfört med 2012. De siffror som Andreas har i sin blogg är ett par år gamla, men det är lättare att halvera siffran om den redan nu har sjunkit. Siffrorna nedan är från januari 2014.

    Antal barn som ingår i de hushåll som fått försörjningsstöd
    2012 2013 Diff
    Umeå Kommun totalt 1302 1161 -141
    Socialnämnden 1160 1022 -138
    Holmsund/Obbola 90 95 5
    Hörnefors 28 14 -14
    Sävar 31 34

    3

     

    I bloggen som jag skrev i januari nämnde jag att förutsättningarna var inte de samma i kommundelarna vilket också är tydligt i statistiken. Jag nämnde också att Tapio Salonen uttryckt det mycket starkt om att alla barn borde ges en dator i skolan eftersom det ger bättre möjligheter för barnen att inte uppleva ekonomisk utsatthet eller barnfattigdom. Elever i kommundelarna har inte tidigare fått datorer i skolan, vilket är oförsvarbart med den IT policy som Umeå kommun har för grundskolan i Umeå. Förändringen har skett under de senaste två månaderna och elever i kommundelarna erbjuds nu datorer i skolan. Det är ett stort steg mot förbättring!

    Jag vet inte exakt vad Andreas syftar på att han och socialdemokraterna ska göra i frågan, men för Kristdemokraterna är barn och ungas uppväxtvillkor en absolut prioriterad fråga vilket också varit tydligt i de reformer som regeringen genomfört. Men det visste ni ju redan eller hur?

     

     

     

     

     

     

     

     

  • Reaktioner om hemlöshet

    Jag ser att Mattias X har kommit med en motreaktion till min blogg (som för övrigt var en reaktion på hans tidigare inlägg) och det är bra. Kommentarerna har också flödat in för ovanlighetens skull för frågan om hemlöshet berör. Ja, jag har läst Socialstyrelsens rapport och ja, jag är medveten om att det finns hemlösa i Umeå. Vad jag ville problematisera är att definitionen av hemlöshet är så bred vilket kan definitivt ge en skev bild av verkligheten. T ex kan de som inte har eget kontrakt utan bor hos vänner eller med andrahandskontrakt under korta tider räknas som hemlösa enligt definition fyra. I Umeå vet vi att detta antal kan vara stort, i synnerhet vid höstens terminstart på Universitetet.

    Mattias X har även uttryckt förvåning över att jag ”attackerat” honom trots att han inte ens är politiker och att han inte benämnt varken Kristdemokraterna eller mitt namn i sin blogg. Samtidigt så skriver han i sin blogg en uppmaning till Umeås politiker för att det är deras ansvar att lösa hela frågan. Han kanske inte hade väntat sig att någon skulle reagera och när jag nu gör det så upplever han det som en attack? Jag skrev om honom och ”taggade” honom på Facebook så att han skulle ha en chans att bemöta inlägget om han ville. Om jag bloggar om en enskild person tycker jag att det är viktigt att hen känner till det för att kunna bemöta om de vill.

    Jag kan erkänna att jag också tycker att det är jobbigt att möta en tiggares blick och att vända ryggen till när man inte har pengar att ge. Jag vill hjälpa, men jag vet inte alltid hur. Men bara för att jag tycker att det är jobbigt så är inte lösningen ett förbud. I socialnämnden är hemlöshetsfrågan på bordet ständigt och bostadsbristen i Umeå är ett stort problem. Men det börjar att hända saker. Tidigare har hemlöshet endast setts som socialnämndens ansvar, men nu börjar äntligen uppfattningen att det är ett kommunansvar ta plats! Stuprörstänkandet ska försvinna, hemlöshetsfrågan ska få ta plats t ex i planeringsutskottet när nya bostäder planeras. Innan sommaren kommer även en avsiktsförklaring om hemlöshet att antas av fullmäktige. Arbete pågår trots att man lätt kan få uppfattningen att ingenting alls görs när man ser de som tigger i Umeå..

    Jag anser fortfarande att om man kan hjälpa sina medmänniskor så ska man göra det, där har vi ett solidariskt ansvar. Detta gäller även om man inte är politiker. Mattias svarade inte på om han vidareförmedlat sina synpunkter till sitt eget parti som är med och styr i kommunen och det får han göra som han vill med. Jag har i alla fall lyssnat och läst och tar med mig synpunkterna i mitt arbete. Frågan om hemlöshet är för övrigt en mycket prioriterad fråga för Kristdemokraterna.

    Av någon anledning fungerar det inte att lägga in länkar i texten, därför kommer de här istället.

    http://blogg.vk.se/mattiasxlundberg/

    http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet/omfattning/definition

    http://debatt.svt.se/2014/04/08/regeringens-arbete-leder-till-farre-vrakningar/

     

     

     

  • Om tiggeri i Umeå och Mattias X

    Tidigare i veckan blev jag intervjuad av en journalist student om de tiggare som vi nu träffar på i Umeå. Det var frågor om vad socialtjänsten kan göra och varför ser det ut som det gör.

    I Umeå skulle jag vilja säga att tiggeri är ett relativt nytt fenomen, men reaktioner på vad man ska göra eller hur man ska göra har inte låtit vänta på sig. Sverigedemokraterna var tidigt ute och motionerade om ett nationellt förbud mot tiggeri med utvisning och livstids förbud att återvända till Sverige. Detta förutsatt att den som tigger inte är svensk medborgare. Detta visar en vedervärdig människosyn och att förbjuda tiggeri är ingen lösning.

    Människor har alltid strävat efter en bättre tillvaro för sig själva och sina familjer. Den stora utvandringen från Sverige till USA i slutet av 1800 talet är ett exempel. Sedan dess har mycket hänt, men önskan att om något bättre och möjligheten att försörja sig finns kvar hos människor.

    De människor som nu kommit till Umeå och som försörjer sig genom tiggeri kommer främst från Rumänien som är medlem i EU. Vi har fri rörlighet inom EU, men den bygger på att man själv kan försörja sig. Om det inte är möjligt så kan kommunen bistå med att hjälpa till med kostnaden för resa till berörd ambassad i Stockholm. Det sker inte genom tvång utan det är förutsatt att den enskilde personen önskar resa hem till sitt hemland och själv inte klarar av att betala reskostnaden.

    Jag har läst Mattias X Lundbergs blogg och jag blir både ledsen och irriterad. Han uppmanar alla Umeås hemlösa att börja tigga och att det är politikernas fel att det ser ut som det gör. Han skriver att vi har haft hundratals hemlösa svenskar i Umeå under många år, en siffra tagen ur luften och varför envisas Mattias med att betona nationalitet? I Umeå var det 2011 ca 25 st akut hemlösa personer. När Socialstyrelsen tillsammans med kommunerna och de större hjälporganisationerna gjorde en uppskattning om hur många hemlösa EU migranter fanns i Sverige under ett dygn i november 2012 räknade man 370 personer, men det är klart att mörkertalet kan vara betydligt större. Idag talar man om kanske 1000-2000 personer i hela landet, men det är en ren gissning!

    Mattias ger inte pengar till tiggare för han tycker att det uppmuntrar tiggeri. Han säger också att det är att ta över ansvaret från samhället. Från samhället? Är vi inte alla en del av samhället och har vi inte en skyldighet att hjälpa våra medmänniskor när vi kan? Att förbjuda tiggeri är en feg lösning för att man inte vill få dåligt samvete. Eftersom Mattias stolt har proklamerat sin nya politiska hemvist förutsätter jag att han har förmedlat sina åsikter till sina politiker som ändå är med och styr kommunen.

     

     

  • Vi behöver bli påminda

    Igår kväll var jag inbjuden av Finska klubben i Umeå att delta i ett panelsamtal/debatt om nationella minoriteter och om sverigefinnar i Umeå i synnerhet. I inbjudan kunde man läsa att tre år har gått sedan Umeå kommun och Västerbottens läns landsting blev förvaltningsområde för finska och man ställde sig frågan om det finns en medvetenhet om de nationella minoriteters rättigheter hos politiska partier?

    Det blev en mycket intressant kväll under tre samtal och erfarenhetsutbyten. Den fåga som lades störst vikt på var behovet av äldreomsorg för finskatalande. Det är känt att för de äldre som drabbats av demens finns det en stor risk att det förvärvade språket (i detta fall svenskan) försvinner och man går tillbaka till modersmålet. Är det då så att personalen inte talar eller förstår finska är det stor risk att man blir alltmer isolerad och känner sig ensam. Att inte kunna göra sig förstådd eller förstå sin omgivning är fruktansvärt och risken för depression ökar.

    Från socialnämnden har vi sagt att det äldreboende som står inflyttningsklart på Ersboda nästa år kommer att ha en avdelning för finsktalande och att det är klart att personal som är tvåspråkiga ska anställas. Vi var flera från personalutskottet närvarande och jag vill med bestämdhet betona att i alla platsannonser som Umeå kommun står för bör det finnas med text om att det är meriterande att kunna tala ett eller några av de nationella minoritetsspråken. I detta fallet finska.

    Vi har numera en fungerande färjetrafik mellan Umeå och Vasa (kan i och för sig bli bättre), men det är fortfarande så att det är fler passagerare från Vasa till Umeå än tvärtom. Min uppfattning är att vi har så mycket mer att lära oss av Finland som en del av vår historia, men som vi läser och kan alldeles för lite om. Vi kan se med avundsjuka på deras skolresultat och undra varför kan inte vi bättre, men Finland är mer än bara skola. Det är det många fler som borde bli påmind om!

     

    Mer information om nationella minoriters rättigheter kan du hämta:

    http://www.minoritet.se/1001

    http://www.umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/tillganglighetmangfaldochjamstalldhet/minoriteterochminoritetssprak.4.2ec28df4125d2ef852080001080.html