Författare: veronicakerr

  • Kul att nåt händer.,,

    Det var en av kommentarerna från allmänheten igår kväll i Aktuellt när det blev känt att Sverigedemokraterna planerade att fälla regeringens budget. Kul? Är det så politik ska drivas för att det ska bli intressant för en stor allmänhet? Var det så 13% av väljarna tänkte för att inget annat parti var intressant eller lockade?

    Idag känns det overkligt märkligt och jag börjar ledsna på denna konstanta ”blame game” om vem som är ansvarig och varför det blev som det blev. Vi har vetat ända sedan valresultatet på valnatten den 14 september att det blev en regering i minoritet. Men detta verkar vissa ha glömt.

    Jag tänker inte lägga skulden på någon eller säga vad var det vi sa. Den S och V märkta budget vi har i Umeå förutsatte regeringsskifte enligt dem själva, men man kan inte lägga en budget baserad på antaganden. Så självklart för alla, i synnerhet när verkligheten hinner ikapp. Det var bättre förr, dvs före 14 september. Idag blev det rätt budget under fel regering.

    Ikväll har jag sålt fika under dotterns innebandymatch, en liten avkoppling från politiken men mer kommer i ämnet. Var så säker.

  • Mitt tack till Lennart Holmlund

    LennartSom jag tidigare skrev var jag inte med på avtackningen av Lennart Holmlund som skedde för en dryg vecka sedan. Det var inte något som jag valde bort eller bojkottade om någon skulle ha trott det. Jag har läst insinuationer om andra evenemang jag inte varit på (invigningen av Kvinnohistoriskt museum), men insinuationer ska man inte ta till sig. Fråga mig i stället.

    Jag har förstått det av de som var där att avtackningen var fantastisk med ett presentbord som fullständigt svämmade över med gåvor och att personer från alla politiska uppfattningar var närvarande. Bara för att jag inte var där betyder det inte att det saknades kristdemokrater på plats. Trots att jag har haft politiska uppdrag sedan 1999 är det inte förrän under den senaste mandatperioden som jag har haft mer med Holmlund att göra. Han är känd sedan länge för målande citat och uttryck, en del med chock effekt kryddad med kraftuttryck och jag erkänner att jag var mycket nervös första gången jag mötte honom i min första budgetdebatt. Inget som gått till historien, men vassa repliker kräver vassa genmälen och jag vet att debatter mot Holmlund har gett mig mer vana och större mod. Tack för det Lennart!

    I januari 2012 blev jag ny vice ordförande i Socialnämnden, mitt första TV framträdande i den rollen var när TV4 nyheterna ville ha ett uttalande om Holmlunds blogg om Whitney Houston och om missbrukare var dåliga föräldrar. Jag minns inte så mycket av den intervjun och den var inte speciellt lång heller. Den blev en del av min mediaträning och på sätt och vis har Lennart varit en del av det. Tack!

    Den egenskap som jag gillat absolut bäst hos Lennart och som jag önskar att fler politiker besatt är den att hålla fast vid sitt ord. Att veta att när Lennart har avtalat något då håller det. Jag har aldrig känt en oro för att det ska förändras. Det borde vara självklart, men det är det inte i politiken har jag märkt. Sedan är jag grymt imponerad av Lennart Holmlunds minne, men när jag vet att han minns fel då får man vara beredd på att ta en envis strid för att bevisa det och självklart ta under övervägande om det är värt tiden. Detta är starkt kopplat till vana och mod (se ovan).

    En ny mandatperiod har börjat. Vi har två nya kommunalråd och som jag skrev tidigare fortsätter jag ett tag till. Holmlund är inte längre kommunstyrelseordförande, men det vore kul att ta en debatt till med Lennart i talarstolen. Kanske skriva en interpellation ställd till Badhusbolagets nya ordförande?

    Bilden är från en av våra sista sammanträden i Näringslivs och planeringsutskottet. Visst ser man glädjen i ögonen att snart är mandatperioden över?

     

  • Vart tog du vägen?

    Jag fick höra kommentaren häromdagen att jag förstod nog att det var något fel eftersom du har varit knäpptyst på sistone.  Jag har inte bloggat, jag har inte twittrat och har inte heller varit närvarande på ett enda sammanträde sedan den 19 november, men nu är det dags för förändring. Första december och en ny mandatperiod med nya uppdrag känns härligt spännande!

    Anledningen till min frånvaro började redan veckan efter valet. Det hade varit mycket med valrörelsen och jag hade varit borta från hemmet en hel del. Städningen hade blivit lidande och när jag i ett försök att röja undan bar ner från övervåningen en stor mängd tidningar och böcker som blivit liggande såg jag inte att det var två trappsteg kvar istället för ett. Trampade illa och ramlade sedan handlöst framåt. Ni vet väl att de flesta olyckorna inträffar i hemmet och att Västerbotten är länet som toppar statistiken? Jag hade verkligen önskat att slippa vara en del av den.

    Efter ett antal veckor med kryckor, blev riktigt snabb på att gå med dem, fick jag dryga två månader efter fallet beskedet att skadan var värre än väntat och att operation krävdes. Jag sitter nu med helgipsat ben och tar mig inte varken enkelt eller fort fram, men jag är på bättringsvägen. I korta ordalag har inte hösten varit bra. Det var som man säger bättre förr, med förr menar jag innan den 14 september.

    Under kommande mandatperiod har jag fått förtroendet att sitta som vice ordförande i den nya Äldrenämnden samt även som vice ordförande i UMEVA. Två helt skilda områden, den ena nämnden har jag erfarenhet av från att ha suttit i Socialnämnden och att ha jobbat i äldreomsorgen och av UMEVA är den absolut största erfarenheten att ha varit kund under många år. Avfall och återvinning är viktiga områden och jag håller på att läsa in mig mer på området. Jag fortsätter även som gruppledare för Kristdemokraterna och i vår kommungrupp har vi flera nya engagerade personer som kommer att arbeta i nämnderna.

    De flesta som bloggar på VK håller sig till dagsaktuella ämnen och jag brukar försöka göra detsamma. Men eftersom jag har varit frånvarande måste jag i de nästkommande bloggarna göra några återblickar på vad som hänt under min frånvaro. Du väljer själv om du vill läsa eller ej. Nästa blogg tillägnas V75 Kungen vars avtackning jag missade.

     

  • Se den!

    Igår var jag på vernissage på Umeå Folkets Hus vid öppningen av konstutställningen The art of Zhen Shan Ren. Det  är en konstutställning om det förtryck som pågår i Kina av de människor som är del av Falun Gong rörelsen. Visst hade jag hört talas om förföljelsen och visst har jag hört talas om att organskörd sker, men att se dessa konstverk på plats berörde mig starkt. Konstverken är vackra, otäcka och starka på samma gång. Några av konstnärerna har målat självupplevda händelser och smärtan är påtaglig.

    Konstutställningen har visats i över 50 länder sedan 2004 och nu har vi i Umeå möjligheten att se den. Ta den! Utställningen pågår fram till den 20 november.

    Nedanstående artikel var publicerad i gårdagens Folkbladet.

    IMG_3603.JPG

  • Fler pris till kvinnor

    ”Fler kvinnor borde få pris” kan vi idag läsa på VKs hemsida. Artikeln syftar på att det var få kvinnliga pristagare på Umeågalan och det är Thomas Wennström, kulturnämndens ordförande som står bakom kritiken. Om vi ser till antalet kvinnor som fick priser så är det självklart att det var betydligt färre än män. Jag tycker dock att Wennström och de övriga missar en del i problematiken till varför det ser ut som det gör. Det handlar inte bara om att män bara ser män.

    Det var en stor förmån att vara på Umeågalan och det var stunder av ren inspiration att lyssna till stora företagsledare under dagen och sedan ta del av glädjen hos pristagarna på kvällen. En del av företagen har jag besökt när vi har haft företagsbesök med Näringslivsutskottet, men en del av dem var helt nya för mig. Roland Carlsson inledde i sitt öppningsanförande att Umeågalan är en dag när vi uppmärksammar företagande och entreprenörskap som hjälper denna stad att växa. Lennart Holmlund uttryckte senare i sitt tal sin kärlek till företagare i Umeå som växer, som gör vinster och som ger skatteintäkter till kommunen. Vinster är inget problem för det ökar tillväxt och ger mer välfärd. Ingen sa emot.

    Wennström säger att vi inte behöver kvotera in kvinnor som pristagare och det tror inte jag heller. Det är synen på företagande som behöver förändras. Är det finare och bättre att driva ett företag inom vetenskap och teknik än inom vård och omsorg? Räknas inte bemanningsföretag på samma sätt som ett bilföretag? Bland de kvinnliga nominerade som inte vann fanns omsorgsföretag, företagare inom hudvård, musik och bemanningsföretag. Kvinnligt företagande är stort, men i Umeå verkar de företag där fler kvinnor är verksamma inte uppmärksammas på samma sätt. Exempelvis är det kvinnliga företagandet inom hemtjänst mycket stort. Ett verksamhetsområde som både socialdemokrater och vänsterpartister vill begränsa ordentligt. Vinst ska inte vara möjligt och seriöst, vem vill starta företag i en bransch där spelplanen förändras av sossars nycker?

    Kvinnor stå på er. Ni är viktiga i företagsvärlden och det är oavsett vilken bransch ni är verksamma inom. Föreläsningarna som Lina Thomsgård och Anna Borgeryd gav tidigare på Umeågalan belyste jämställdhet och rättvisa. Jag är övertygad om att könsfördelningen bland pristagarna kommer att ser annorlunda ut nästa år. Om vi vill.

  • Framtidshopp för lungcancerpatienter

    Det är allmänt känt att media har en tendens att fokusera på det negativa, skandaler, olyckor eller brister hos människor. Det sägs att det är vad som lockar läsare och för media är det just antalet tittare eller läsare som gör skillnad på om de kan fortsätta med det eller inte. Ingenting konstigt med det.

    Igår kväll när jag såg sena TV nyheterna kom nyheten om att Socialstyrelsen nu öppnar möjligheten för att införa screening av lungcancer. Denna tysta dödliga sjukdom som inte får allmän uppmärksamhet eller spektakulära TV galor, syntes nu i TV med nyheten om att socialstyrelsen vill göra mer för att rädda liv. Jag kände en glädje, en lättnad och ett framtidshopp för alla de människor som kommer att få beskedet om att de har ”en förändring på lungan”. Det är avgörande i vilket stadium man får beskedet.

    Roger Henriksson, cancerläkare och chef på Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland, var tydlig med att en screening av rökare och fd rökare kan rädda så många som 500 liv per år i Sverige. Detta är lågt räknat om man går efter de resultat som lungscreening har fått i USA. Idag dör tio människor varje dag i lungcancer. I Sverige. Det är den fjärde vanligaste cancerformen i Sverige, men är en av de absolut dödligaste. Det är betydligt fler kvinnor som dör i lungcancer än i t ex bröstcancer. Jag ställer inte olika cancerformer mot varandra, en cancerdiagnos är förödande för den det drabbar oavsett vilken typ det är. Även om lungcancer är vanligare hos rökare, blir den allt vanligare hos icke-rökare och det är oroande. Sjukdomen behöver uppmärksammas för att bli intressant för mer forskning och för att underlätta tidig upptäckt.

    Idag är det lungcancerdagen, inte en månad, men en dag där patienter och anhöriga uppmärksammas. Jag bär Vita bandet som är symbolen för lungcancer, inte bara på jackan utan även på armen där jag har den tatuerad. En brosch tappas så lätt bort.

    Här kan du läsa mer:
    http://stodet.se/nyheter/lungcancerdagen-2014/
    http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/socialstyrelsen-vill-utreda-lungcancerscreening

    lungcancerdagen

  • Företagare är samhällsbärare!

    Idag har jag varit ute med Näringslivsutskottet och besökt företag, 1646 Studios och Mäklarcity, vilket jag älskar att göra. Det är precis som signaturen Erik kommenterat på mitt förra inlägg, företagarna är samhällsbärarna och de som gör skillnad på arbetsmarknaden! Från vänsterhåll (inte alla, men från alldeles för många) kommer osaklig kritik, lite uppskattning och om det gäller företagare i fel bransch får de inte göra vinst. Bristande kunskaper eller socialistisk logik?

    **************************

    Erik
    22 oktober, 2014 kl 18:57
    Kollade snabbt igenom personerna i nya fullmäktige. Var är samhällsbärarna? De som ska göra skillnad på arbetsmarknaden! De som de flesta politiker, utom vänstern, vurmar för. Vilken yrkesgrupp tänker jag på?

    Redigera
    Svara

    Veronica Kerr (inläggsförfattare)
    23 oktober, 2014 kl 08:14
    Jag tänker på företagare, de som skapar arbetstillfällen och skapar välfärd!

    Redigera
    Svara

    Erik
    23 oktober, 2014 kl 10:27
    Javisst är det företagarna jag tänker på. Nu består ju fullmäktige av socionomer, lärare, studerande, någon som kallar sig tjänsteman. Förvisso finns två företagare men vad jag kan se har de inga anställda och då är det ju inte riktigt på riktigt. Jag hoppas dock att många ledamöter vill tänka som en företagare i de beslut som fattas.

    **********************************************

    Medan vi var på företagsbesök presenterade regeringen sin budget och Spiric ledde en presskonferens där hon presenterade den nya oppositionen i Umeå politiken. Tre kvinnor, tre partier, men tydligen fullständigt överens om allt. Kan det verkligen stämma? Jag har inte läst alla detaljer i budgeten, men det jag har hört gjorde mig ledsen. Det finns mycket att ifrågasätta när det gäller den socialistiska politiken och det verkar som om jag kommer att få många tillfällen att återkomma till den. Från gårdagens rapportering om Norrbotniabanan har jag lärt mig att det är visst helt OK att lova något kommer att ske utan att behöva säga när eller överhuvudtaget behöva avsätta pengar till finansiering är ett konkret löfte enligt vänstern.

  • Nytt fullmäktige och interpellation

    Det händer en hel del i Umeå politiken, en del i det fördolda och en del helt öppet i media. Valresultatet i september ledde till att två nya partier fick plats i kommunfullmäktige, Fi och Sverigedemokraterna samtidigt som äldre etablerade partier tappade mandat. Socialdemokraternas starke man, Lennart Holmlund aviserade redan i augusti förra året att han inte var aktuell till omval och det stod klart att flera av ordförandeposterna i nämnderna skulle komma att bemannas av nya ledamöter. Helt klart en ny politisk scen.

    Tamara Spiric har meddelat att hon lämnar politiken och vi var många som blev förvånade eftersom det aldrig funnits en antydan till att det var aktuellt. Många har kritiserat Spiric för beslutet med tanke på att hon ändå var första namn till kommunen och det var många som hade förväntat sig att hon skulle gå vidare till riksdagen med den plats hon hade på riksdagslistan. En del menar att hon har lurat väljarna, själv menar jag att det är ett beslut som hon själv måste få ta. Spiric vill prioritera föräldraskapet och det har jag den största förståelsen för. Familjen är viktigt och kommer före politiken. Alltid. Det är något vi kristdemokrater är och har alltid varit tydliga med.

    Jag har gillat att ta debatten med Tamara och här uttalar jag mig i radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=5987166 Obs bilden är tagen vid ett helt annat tillfälle.

    Lennart Holmlund har uttalat sig om att aldrig förr har så många hoppat av politiken innan mandatperioden ens börjat. Det är idag också klart att förutom nya partier i fullmäktige blir det även en politisk vilde när en av Miljöpartiets ledamöter hoppar av, men stannar i fullmäktige. Vem sa att politik är ointressant? Det är bara några få dagar kvar till mandatperiodens första sammanträde (måndag 27 oktober) och till det sammanträdet har jag lämnat in denna interpellation. Ser fram emot svaret, trycker Umeå kommun på landstinget för att få till ett avtal?

     

    Interpellation till Kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund (S)

     

    När kommer avtal om IVPA skrivas?

    Inom kommunen finns en heltidskår i Umeå tätort samt fem deltidskårer med placering i Hörnefors, Holmsund, Sävar, Tavelsjö samt Botsmark. I kommundelarna har brandmännen i beredskap vanligtvis ett ordinarie jobb hos en annan arbetsgivare och vid larm ska de vara på brandstationen inom 4-8 minuter.

    Kommunen har ett avtal med Västerbottens landsting om IVPA (i väntan på ambulans) i Botsmark.Om SOS Alarm bedömer att räddningstjänsten tar sig snabbare till en nödställd med livshotande symtom än ambulanssjukvården larmas denna resurs parallellt. Ett liknande avtal finns för centrala Umeå när det gäller hjärtstopp, andningsstillestånd och medvetslöshet.

    I väntan på ambulans kan för ändamålet utbildad personal i det lokala brandförsvaret ge syrgas och ha en lugnande effekt. Om det värsta skulle inträffa – medvetslöshet genom hjärtstillestånd – kan personalen inleda hjärt- och lungräddning. Det här är insatser som räddar liv. Trots det har kommunen och landstinget inte slutit avtal om IVPA som omfattar alla kommundelar.

    Situationen har gjort att SOS i en del fall har tvingats kontakta ambulanssjukvården och sjöräddningen även om räddningstjänsten skulle ha kunnat vara på plats först. I andra fall har SOS Alarm trots avsaknaden av avtal om IVPA valt att larma räddningstjänsten.

     

    Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

    • Varför saknas det avtal om IVPA för en stor del av kommunen – trots att det kan kosta liv?
    • Vad gör kommunen för att ett avtal om IVPA som täcker hela kommunen ska undertecknas, och när kommer ett sådant avtal undertecknas?

     

     

     

    Veronica Kerr                                        

    Kristdemokraterna                               

     

  • Konstruktiva samtal och goda exempel

    Igår var jag på Kristdemokraternas kommun och landstingsledningsdag i Stockholm vilket är ett utmärkt tillfälle att träffa partikamrater och kollegor från hela landet. Vi kan lyfta frågor som är aktuella i de egna kommunerna, men också höra mer om de pågående förhandlingarna i kommunerna. I en del kommuner har nya konstellationer bildats som i ex Norrköping (vilket för övrigt Lennart Holmlund har hyllat samarbetet mellan Socialdemokraterna och Kristdemokraterna), men det är tydligt att förutsättningarna i kommunerna ser helt olika ut.

    De senaste dagarna har media belyst den problematiska situation som är för de tiggare som finns i Umeå inför vintern samtidigt som vi får läsa och se om de goda initiativ som genomförs.

    http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/oppnar-dorrarna-for-hemlosa

    Igår kväll ringde en okänd man och ställde frågor till mig om tiggarnas situation och vad har kommunen gjort. Det var ett mycket intressant samtal när det visade sig att han jobbar som socialantropolog vid Stockholms universitet och hade hamnat i en diskussion på Facebook om tiggare i södra Sverige. Han var intresserad av kommunens samarbete med civilsamhället och ville föra informationen vidare till andra kommuner. Goda exempel ska föras vidare, men jag vet att vi har fortfarande mycket kvar att göra på kommunledningsnivå. Kommunen duckar inte för ansvar, det kan bara ta lite längre tid emellanåt.

  • Politiskt meriterande att vara ung?

    På ledarsidan i lördagens Expressen fanns en krönika skriven av Sakine Madon (för övrigt politisk redaktör för Norran) med rubriken: Ungdom är inte en politisk merit. Jag har berört ämnet tidigare om åldern på några av ministrarna i den nya regeringen. Det är inte för att ifrågasätta varken engagemanget eller kompetensen, men var finns livserfarenheten?

    Madon skriver att det är dags att lägga ner ungdomsfixeringen och tanken på att bara för att man är ung är det en merit. Så är det inte. Samtidigt som vi har de yngsta ministrarna i antagligen hela Europa (om inte världen) så är Sverige starkt åldersdiskriminerande. Vi vill veta åldern eftersom vi har en uppfattning om vad den åldern innebär i erfarenheter, personliga egenskaper och hur länge personen kan vara aktuell på arbetsmarknaden. T ex att vara 55 + och arbetslös är tungt eftersom man ”bara” har tio år kvar till pension, där kommer erfarenheter eller lämplighet i andra hand.

    Min mamma som är relativt nybliven pensionär talade om hur få ministrar det var i Alliansens regering som var fyllda 65 eller i riksdagen över huvudtaget. Representationen för pensionärer ansågs vara för låg. Anledningen är den att i Sverige får vi inte arbeta så länge som vi vill, max 67 år, trots att många vill och kan längre än så. Erfarenheter är bara viktiga tills dess att vi fyller 65 och då kan vi hoppas att det är andra som har kunskaper att ta över. Under Alliansens tid gavs pensionärer ett dubbelt jobbskatteavdrag om de vill arbeta efter 65. I socialdemokraternas Sverige uppmuntras man inte längre att jobba alls efter det att man uppnått 65. Kanske är det för att de ska få göra något roligare än att arbeta även om det är det man helst vill?

    Det finns flera frågor som jag funderar på t ex har en 29 årig sjukvårdsminister förståelse för de stora behov som den äldre, många gånger multisjuka befolkningen har i sjukvården? Finns förtroendet bland väljarna födda på 1940 talet för någon född mer än 40 år senare? Samma fråga måste man ställa sig om det omvända, kan pensionärer representera barnfamiljer och ungdomar trots att det var länge sedan de själva var i den åldern? Mitt svar är självklart, om man vill och tar tiden till att ta reda på behoven och allas önskemål för att därefter göra prioriteringar. En blandning behövs och självklart är att livserfarenheter ska bättre tas till vara än vad som görs idag.

    När det gäller regeringens absolut yngsta minister, Aida Hadzialic, gymnasie och kunskapslyftminister är jag inte alls lika orolig. Det var ju trots allt inte länge sedan hon själv gick ut gymnasiet. Där ligger livserfarenheten nära i tid.