Författare: veronicakerr

  • Kostsamt halkskydd

    Idag sammanträder kommunfullmäktige och det är klart att man undrar emellanåt vad besökare tänker, men det är roligt att se en välfylld åhörarläktare. Arbetsordningen lyder att enkla frågor alltid behandlas först och med tolv enkla frågor på dagordningen blir det inte mycket debatt eftersom det är bara mellan frågeställare och svarande debatten sker. Kan vara både frustrerande och tråkigt att inte ta del av den mer, i synnerhet när ledamöter gärna inflikar andra frågor för att sätta fokus på någonting annat än den fråga som ställts. Blodtryck och pulshöjande ibland, men så kan det ofta vara i politiken om det är frågor som berör.

    Tolv enkla frågor, åtta interpellationer, men bara två motioner som ska beslutas om. Sverigedemokraternas motion om att subventionera halkskydd med 50 kr för personer 55 år och äldre är en av dem. Jag vet att fallolyckor bland äldre är ett problem, men det är inte ute på isen som det största antalet fall sker utan det är i hemmet. En generell subvention till alla 55 år och äldre slår därför alldeles fel. Fel och oerhört kostsam eftersom det idag finns 32 000 människor i Umeå kommun som är 55 år eller äldre. Om detta skulle genomföras med 50 kr/person kostar det 1,6 miljoner kr, sen hur subventionen ska administreras är heller inte gratis. Förslaget är avslag till motionen och jag är övertygad om att så blir fallet när beslutet senare tas idag. Det finns andra sätt att värna om äldre från att falla än att föreslå en slant till halkskydd.

  • I huvudet på…

    Härlig lördagmorgon i grannstaden Örnsköldsvik där Kristdemokraterna samlas för en utbildningsdag. Långa avstånd får inte vara något som avskräcker som fritidspolitiker i Norrland. Själv hade jag dryga elva mil, men jag var så klart inte den som bor längst bort. Ebba Busch Thor talar till oss via videolänk och på denna länk hittar du en mycket intressant intervju med henne i Dagens Industri.

    http://weekend.di.se/intervjuer/i-huvudet-pa-ebba-busch-thor-3

     

     

     

  • Säker hantering av morfin

    På måndag är det kommunfullmäktige igen och även om jag efter förra fullmäktigesammanträdet förfärades över de hårda ord som sades och den emellanåt låga debattnivån ser jag på nytt fram emot en dag i demokratins tjänst. Jag har idag lämnat in en enkel fråga ställd till Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) ”Har vi en säker hantering av morfinplåster inom hemtjänst och hemsjukvård?” Det är en fråga som jag har funderat på under lång tid och jag har även hört mig för bland tjänstemän för att få reda på om det varit några problem. Ingenting har dock kommit fram, men å andra sidan har inte hemsjukvården varit ett kommunalt ansvar speciellt länge. Bakgrunden till frågorna finns med och den enkla frågan lyder:

     

    Har vi en säker hantering av morfinplåster inom hemtjänst och hemsjukvård?

    Under förra sommaren rapporterade media om att fyra unga människor dött av morfinplåster. Fentanylplåster är ett morfinbaserat plåster som skrivs ut till patienter för att motverka kraftig smärta, ofta till cancerpatienter. Där plåster hamnat i orätta händer tror polisen att ungdomarna antingen rökt eller ätit plåstren, så mycket som 20-40% av medlet finns kvar i plåstren efter att patienten förbrukat det.

    Sommarens dödsfall var inte enskilda händelser. För ett par veckor sedan rapporterade TV4 i flera inslag om att dödsfall av just fentanylplåster blivit allt vanligare. Vanligare bland missbrukare och mycket attraktivt eftersom det är 100 gånger starkare än morfin och 50 gånger starkare än rent heroin.

    Kristdemokraterna har lyft frågan på landstingsfullmäktige om säker förskrivning och hantering av fentanylplåster. Svaret blev att så skedde inom landstinget, men detta inkluderade dock inte hemtjänst och hemsjukvård i kommunerna.

    Utifrån ovanstående frågar jag:

    • Anser du att Umeå kommun har en säker hantering av fentanylplåster samt vilka riktlinjer finns för information till brukare och anhöriga om hur dessa plåster ska förvaras och hanteras?

     

    Veronica Kerr
    Kristdemokraterna

     

  • Skamliga fack

    Detta har hänt. Det är ord som alltid inleder en del av en följetång vare sig det är berättelser eller en TV serie,  det är för att du som läsare eller tittare ska veta bakgrunden och känna till detaljer. Det är inte lika vanligt att en tidningsartikel inleds med de orden som http://www.vk.se/1616006/detta-har-hant-avslojanden-kring-kommunal , de förutsätter att vi har inte sett slutet ännu. Vilka förväntningar är rimliga för människor att kunna ställa på sitt fackförbund?

    I dagens VK berättar en undersköterska att av lönen på 23000 kr i månaden går 500 kr i medlemsavgift till Kommunal. Det är en ansenlig summa som betalas varje år till ett fackförbund som ska företräda sina medlemmars intressen. Idag ser vi att Kommunal inte bara gjort fel utan misslyckats totalt! Enligt deras egen hemsida har de en halv miljon medlemmar, men frågan är hur länge till? När utrikesministern idag också går ut och kritiserar Kommunal för att ljuga då är mångas förtroende rubbat.

    Personligen har jag svårt för att ett medlemskap i ett fackförbund i det närmaste kräver att du har dina sympatier med ett vänster parti, i synnerhet om du arbetar i kommunala verksamheter. LO och Socialdemokraterna står varandra nära, mycket nära där LO betalar både till socialdemokraternas valfond och direkt till partiet. Ett ensidigt stöd trots att undersökningar visat att hälften av LO medlemmarna inte röstar på Socialdemokraterna. Vad får LO ut av förhållandet, Margot Wallström (s) fick i alla fall en lägenhet av Kommunal .

    Kommunal är inte det enda fackförbundet som förtjänar att bli granskade och ifrågasatta. Livs blockad av ett bageri i Västerhaninge är ett typexempel på maktfullkomligt beteende. Kan detta http://www.uvell.se/2016/01/09/livs-vevar-igen-30001884 verkligen stämma och är det acceptabelt?

     

  • Nollvision

    självmpoletik

    Strax före jul lämnade jag in en motion till kommunfullmäktige om nollvision mot självmord – oavsett ålder. Ordet nollvision anspelar på Trafikverkets vision om skadade och dödade i trafiken och en vision som funnits länge. En nollvision om självmord har inte funnits lika länge.

    Motionen yrkar på att Umeå kommunfullmäktige antar en nollvision mot självmord för alla medborgare samt att Äldrenämnden ges i uppdrag att genomföra en kartläggning av riskerna för självmord bland brukare av hemtjänst och boende i vård och omsorgsboenden. Det är en oerhörd tragik när en människa väljer att avsluta sitt liv i förtid och det påverkar alla runt den människan och de som blir kvar. En del säger att eftersom självmord inte är så vanliga behövs ingen nollvision, men jag är inte övertygad om det. Ensamhet bryter ner människor och jag kan känna en oro när vi nekar äldre plats på omsorgsboenden när de helst av allt vill leva med andra. Istället erbjuds hemtjänst, korta stunder av kontakt med andra och många vittnar om otrygghet. Självmord kan lätt döljas som sjukdom eller olycka i äldre ålder därför vet jag inte om den statistik som finns alls är rättvis. Ett annat viktigt område är mäns psykiska ohälsa för 70% av alla självmord begås av män.

    Västerbotten är ett tryggt län och vi har få antal registrerade självmord i statistiken, men för de ”siffror” i statistiken ska vi komma ihåg att det är människor som av någon anledning valt att avsluta sina liv i förtid. Motionen uppmärksammades av VK och av Radio Västerbotten. I förra veckans nummer av Poletik fanns den också med. Jag vet att jag är på rätt spår i en viktig fråga.

     

     

     

  • Pinsam minister!

    När argumenten tryter och Annika Strandhäll (S) blir pinsam. Om jag var henne skulle jag skämmas över att ta fram en klassisk härskarteknik i debatten genom att tala om sexualundervisning på 1970 talet istället för familjers rätt att själva bestämma. Se klippet här och bedöm själv. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/het-debatt-om-foraldraforsakringen

    Socialdemokrater och liberaler är de som drivit frågad hårdast om att kvotera föräldraförsäkringen och det är inte sällan argumentet om att det hindrar kvinnor från karriär i arbetslivet eller att kvinnor som stannar hemma med sina barn länge får ”gröt i huvudet”. Vårdnadsbidraget exempelvis var farligt för kvinnor, en möjlighet att vara hemma med sina barn tills dess att barnet fyllt tre år. Kvinnofientlig politik kallades det och det var aldrig någonsin tal om barnet från Socialdemokraternas sida. Människors rätt att göra egna val, det har aldrig varit intressant för Socialdemokraterna. Eller rättare sagt, det går an att välja bara du väljer rätt. Politiskt korrekta val. Att stanna hemma länge med dina barn, det är fel om du är kvinna. Men att stanna hemma länge med barnen om du är man det är rätt. Varför ska något som är bra för männen vara dåligt för kvinnor?

    Har du bättre argument än Annika Strandhäll (S)? Välkommen att kommentera!

     

  • Vänsterns oförmåga till introspektion

    I morse läste jag denna ledare i Expressen http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vanstern-maste-rycka-upp-sig-under-2016/ och det kändes precis som om Anna Dahlberg själv var närvarande på Umeå kommunfullmäktige i december. Det är en spännande analys av Vänstern (i Umeå räknar jag in Feministiskt Initiativ och Arbetarpartiet) som i detalj vill plocka isär meningsmotståndares argument och sätter gärna stämpeln brunskjorta på så många meningsmotståndare som möjligt. Det var för övrigt just det ordet som användes i debatten vid ett par tillfällen i december.

    Ibland blir debattnivån mycket låg och när kvinnor från V och Fi talar om manliga härskartekniker gentemot dem är det när någon har vågat ta debatten mot dem. Fokus ska alltid läggas på att det är någon annans fel eller att det är någon annans ansvar. De ser aldrig till det egna ansvaret. Feministiskt Initiativ i Umeå var ett lysande exempel när deras motion om utbildningsdag i antiziganism. De sa uttryckligen att de var där för att hjälpa oss andra i fullmäktige, när de egentligen inte kanske förstått uppdraget som kommunfullmäktige har. Eller att vi fullmäktigeledamöter faktiskt har ett eget ansvar att utbilda oss i de frågor vi ansvarar för. Det är inte någon annan som ska utbilda oss oavsett vilka förkunskaper vi har. Värst var det i alla fall när en Fi ledamot uttryckte det som att alla övriga som inte tycker som dem är dumma i huvudet.

    Exemplen är många och då har jag inte ens tagit upp Vänsterns egna mätning av mäns och kvinnors talartid i fullmäktige i december*. Om det är menat att fler ledamöter ska upp i talarstolen för att jämna ut procentsatsen då kan vi räkna med betydligt längre fullmäktigesammanträden. I många ärenden är det gruppledarna som har ansvaret för debatten (oftast räcker det med en partiföreträdare per fråga) och av Umeå fullmäktiges tio partier är tre gruppledare kvinnor –  Ulrika Edman (V), Lykke Brodin (Fi) och undertecknad för (Kd). Det är också fler män än kvinnor i fullmäktige. Jag förordar inte munkavle på män, vad vore det för argument, men varför inte gå till sig själv först eller till sitt eget parti där man är gruppledare för att säkra sig om att det är partiets mening som framförs. Fokus ska inte ligga på vem som säger det eller hur många. Där andra partier låter en ledamot föra partiets talan där lyfter Vänsterpartiet fram fem! En mätning av talartid för varje parti hade varit intressant, men då hade vänstern varit tvungna till ”introspektion” och det vet vi ju alla att det är något som de har svårt för.

    (*Enligt V talade män 70% av tiden, vid förra mätningen november 2014 var det 80%. Jag var själv nyopererad och närvarade inte vid det tillfället.)

  • Nu vänder jag…

    inte på bladet eller på mig utan nu vänder jag på dygnet. Det var några intensiva dagar strax före jul med ett långt fullmäktige och sammanträden ända in i kaklet och härhemma var huset fyllt när alla i familjen kom hem dagarna innan jul. December är en mörk månad och det har varit svårt att stiga upp på morgnarna för vem vill egentligen vara först att gå lägga sig när det är jullov och tid finns till att se film sent på kvällarna? Nu ska det bli slut på det och det känns bra!

    Ledighet har gett tid till eftertanke och jag ser också att mina vänner på Facebook har haft mer tid till eftertanke. Vissa saker som skrivits har fastnat och ett inlägg i synnerhet. En av mina Facebook vänner skrev i ett inlägg hur en framstående person inom Sverigedemokraterna framfört sina åsikter på en blogg om hur du ska bete dig mot tiggare du retar dig på för att de ska ge upp och gå därifrån. Jag tänker inte återberätta hela inlägget, men människosynen i inlägget var vidrigt. Tiggarna var med den människosynen inte människor överhuvudtaget.

    Personen som delat med sig av inlägget var också starkt kritisk till SD, om det fanns ingen tvekan. Det som blev det intressanta var hur mycket kritik hen fick ta emot i kommentarerna hur fel det var att skriva om det. Sverigedemokrater kommenterar kritiskt min blogg emellanåt och anonyma kommentarsfält på dagstidningarnas hemsidor kan vara fyllda av rasistiska kommentarer från de som kallar sig Sverigedemokrater. I detta fall var det inte från SD utan det var från politiker och engagerade från helt andra politiska partier som kritiserade. De menade att främlingsfientliga och rasistiska inlägg inte ska delas, oavsett om du har tänkt det som att extrema åsikter ska lyftas fram i ljuset.

    Jag har funderat så mycket på detta och jag tycker verkligen att min FB vän gjorde rätt som lyfte upp det människofientliga rasistiska inlägget. Kunskap om vad SD företräder får komma fram i ljuset. Jag tror att människor kan vara källkritiska, att inte berätta om något för att man är rädd för att andra ska läsa och följa uppmaningen är fel väg att gå. Varför ska du själv bevara det som en hemlighet när andra kan ta del av det? Det är viktigt att respekten för andras politiska åsikter finns, men det betyder inte att det fråntar mig rätten att ifrågasätta vad andra politiska partier står för.

     

  • Hur Umeå visar ”solidaritet”

    Ibland undrar jag för vem jag skriver och varför eftersom jag tycker att vi har en relativt bra nyhetsbevakning av politiken i Umeå kommun med tanke på att vi har två dagstidningar. Eftersom jag inte heller är den som lätt slänger iväg en blogg under ett sammanträde eller direkt på morgonen kan det bli så att ämnet jag vill skriva om känns inaktuellt när jag väl får tid. Det är en tid sedan, men jag tror inte att alla har fått hela bilden klar för sig därför skriver jag nu.

    På kommunstyrelsen för tio dagar sedan fattade styrelsen ett beslut om att inte teckna överenskommelse med Malmö stad för att avlasta dem när det gäller mottagandet av ensamkommande barn. Vänsterpartiet hade redan innan kommunstyrelsen och innan KSAU skickat ut pressmeddelande deras ståndpunkt. Själv ville jag höra mer hur tjänstemännen och Socialdemokraterna tänkte eftersom endast tre veckor tidigare var det absolut tal om att Umeå skulle bli ankomstkommun för just ensamkommande. Någonting har ändrats.

    På kommunstyrelsen var Kristdemokraterna och Vänsterpartiet de enda som röstade för att en överenskommelse skulle tecknas och för egen del var argumenten enkla. I beslutet står det ”att Umeå kommun bör verka för att samtliga kommuner i landet solidariskt avlastar hårt belastade kommuner” Med det beslut som togs visar Umeå solidaritet genom att säga nej till en överenskommelse. Ingen förändring här innan alla andra har gjort mer, var ligger trovärdigheten i det beteendet?

    Det finns (eller fanns eftersom det blev ett nej) fördelar med överenskommelse att solidariskt avlasta Malmö som befinner sig i ett kritiskt läge. I avtalet står det att staten ersätter ökade kostnader för kommunen. Migrationsverket lovar att ej rikta förfrågningar till Umeå kommun om ytterligare evakueringsboenden vilket skulle innebära en avlastning för Umeå just nu när det gäller mottagandet av anvisade barn. Förvaltningen har också påtalat att kommunens kapacitet att avlasta Malmö var ca 40-50 platser. Det avtal som Umeå hade med Migrationsverket för drygt ett år sedan var 47 platser för hela 2015. Det ger lite perspektiv till frågan.

    Det var fem kommuner som fick frågan av Migrationsverket; Gävle, Norrköping, Skellefteå, Örebro och Umeå. Umeå var den enda kommun som sa nej. Varför, begriper jag inte. Det tilläggsyrkandet som Miljöpartiet kom med samma eftermiddag klingar falskt:
     -Att Umeåkommun kommer att jobba vidare med att öka antalet mottagande av ensamkommande flyktingbarn och unga.

    Västerbottensnytt och Folkbladet uppmärksammade det, men jag är faktiskt besviken på att inte VK uppmärksammade det mer. I synnerhet med tanke på att vi ska vara en välkomnande kommun och den debatt som anordnades av VK på Guitars i november i frågan (där jag för övrigt var med i panelen). Vissa frågor är väl inte lika spännande att gräva i som till exempel vad tidigare kommunalråd har sagt, säger, eller gjort. Jag önskar att ärendet gått vidare till kommunfullmäktige och inte stannat i kommunstyrelsen, men beslutet krävdes snabbt. Själv önskar jag att beslutet blivit annorlunda.

  • Tankar om terrorism och Facebook

    För bara en vecka sedan skrev jag om Kristallnatten och om hur vi inte får glömma det som hände för 77 år sedan. Minnesstunden den kvällen hos Judiska föreningen väckte så många tankar både om Förintelsen och den förföljelse som judar än idag upplever, men också tankar på hur människor upplever världen idag med så många på flykt från sitt hemland. Hur bemöter vi våra medmänniskor som inte kan leva kvar i det land de är födda i?

    Det finns händelser där oavsett hur lång tid som har gått så kan jag säga exakt var jag var eller vad jag gjorde just då. Händelser som jag minns väl är morden i Åmsele, mordet på Olof Palme och 11 september 2001. Känslan dessa händelser har gemensamt är den av overklighet och att nu blir allt annorlunda. När jag såg nyheterna sent på fredagen (inte på någon av de svenska kanalerna för de var ganska sent ute med information) var det just känslan från 11 september som kom tillbaka. Attacken på oskyldiga människor i Paris, människor som gått på konsert för att ha en trevlig fredag kväll. Det var inte bara en plötslig händelse utan grymt utstuderat med attacker på flera platser och hur kan vi försvara oss mot människor som är beredda att ta sina egna liv för att kunna dra med sig så många människor som möjligt in i döden samtidigt?

    Ja jag var en av dem på Facebook som färgade min profilbild i Tricoloren. Mina tankar och mitt hjärta var i Paris, även om det är en stad som jag aldrig besökt. Tankarna var hos vänner som jag visste var på plats för en romantisk helg och tankarna var hos dem som i ett ögonblick drabbats av förlamande sorg. Jag tog ställning för detta och mot terrorism och jag delade med mig av bilden #prayforparis För det var vad jag gjorde när jag la mig på fredagen, jag bad för alla dem som var i Paris när det hände och för en bättre värld.

    Mitt ställningstagande är inte att människor i Paris är mer värda än de som bor någon annanstans. Det är kritiska kommentarer överallt och en del människor på Facebook upplever att de behöver förklara varför de inte lagt ut de franska färgerna, medan andra kritiserar för att så många just gjort det. Det måste vara upp till var och en om de vill be för de som är i Paris utan att få kommentaren att de måste be för hela världen. Eller att lägga ut franska färger utan att få höra att det finns länder där det är värre. Det ena måste inte utesluta det andra.

    När flygplan flög in medvetet i World Trade Center 11 september 2001 i direktsändning var det många psykologer som talade i TV hur vi skulle tala med våra barn om det som skedde och hur barn reagerar på sådana händelser. Vi gjorde det med våra barn då, men  jag har ännu inte sett någon uttala sig om att det är viktigt att tala med barnen om det som sker. Är det numera självklart eller tror vi att terrorism påverkar annorlunda idag?