Författare: veronicakerr

  • Kö till plats på äldreboende

    Häromdagen (tisdagens VK) kunde vi läsa att köerna till äldreboende har vuxit. Idag väntar fler än 50 personer på att få plats vid ett vård och omsorgsboende i kommunen. Det är 56 personer som beviljats plats, men ännu inte fått någon. De som vill få en plats, men nekats ingår inte i denna kö.

    Det är bekymmersamt med väntan och oron för de närstående kan vara svår. Ensamhet är inte skäl nog för att få plats utan det är behovet som styr. Det betyder att de flesta som väl har fått plats är många gånger väldigt sjuka och tiden på ett boende blir väldigt kort. När jag växte upp fanns det ålderdomshem, men dessa finns inte kvar. Idag ska du åldras i ditt hem och förhoppningsvis aldrig flytta någon annanstans. Detta är både på gott och ont.

    I Äldrenämnden har vi fått det berättat att vid vissa av boendena kan omsättningen av de boende vara mycket stor eftersom de som flyttar in är i så dåligt skick och livets slutskede är nära. Detta skapar oro hos övriga boende och personalen får fler arbetsuppgifter med in och utflyttning och städning av lägenheter. Arbetsron finns inte där och det blir en sorg att se så många komma och gå utan att lära känna dem bättre. Detta har blivit lite bättre, vilket betyder att vi inte har haft lika många dödsfall som tidigare. Siffran som gavs var ca 50 personer färre detta år jämfört med förra året. Det vill säga ungefär lika många som nu står i kö.

    Jag vet inte om jag ska bli ledsen eller upprörd, men det faktum att kommunens äldreomsorg är beroende av att fler dör känns kallt och cyniskt. Kanske än mer för att vi är dåliga på att tala om döden och den sista tiden i livet. Förutom denna helg en gång per år.

    Behöver Umeå fler äldreboenden, ja det gör vi men det fungerar inte att bara bygga eftersom kommunen saknar utbildad personal att bemanna dessa boenden. Kristdemokraterna vill ha en boendegaranti för de över 85 år som önskar plats på exempelvis äldreboende trygghetsboende, men det är inte möjligt att klara utan stöd nationellt. Jag ser ingen skräckbild av att alla över 85 plötsligt vill flytta till ett särskilt boende eller trygghetsboende vilken är den bild som S vill måla upp, men ensamheten är ett stort bekymmer som vi alla har ett ansvar för att hindra.

  • Lindberg är inte allvetande

    Bloggar kan vara otroliga i direktskapande kontakt med läsare och förhoppningsvis väljare. Fakta och åsikter kan komma ut snabbt och nå många människor om du har tur, men bloggar kan vara utomordentligt tråkiga också. Vad du tycker om min, det är helt och hållet upp till dig att avgöra. Jag tänker inte spotta ut blogginlägg varje dag bara för att de ska komma upp i topp. Där det är viktigt att vara långt upp i listan oavsett vad som står i bloggen.

    Jag har nu på morgonen läst en del av de senaste blogginläggen och ser till min glädje att Miljöpartiet bloggar om lokal politik. Det är inte deras gruppledare Nasser Mosleh utan Gabriel Farrysson som tagit till orda tydligt provocerad av Peder Westerberg och Liberalerna. Miljöpartiet som är stödparti till Socialdemokraterna i Umeå är oftast ett mycket tystlåtet parti och yrkar aldrig något förrän socialdemokraterna klargjort uppfattningen och att gruppledaren Mosleh bloggar om lokal politik tillhör ovanligheterna. Där är det oftast nationell politik som står i fokus.

    Vad är det som nu har provocerat, jo Alliansens debattartikel  som publicerades i VK igår. Lindberg säger att Alliansen behöver en gemensam-fiende, men att ge sig själv epitetet fiende är anmärkningsvärt. Den som styr kommunen ska tåla granskning och kritik där den är befogad utan att börja kasta skit tillbaka. Lindberg säger att han är ”väl medveten” om de utmaningar som ligger framför honom. Att vara medveten om en utmaning är en sak, att göra något åt den en annan. Det blir extra tydligt i förordet till delårsrapporten, Hans Lindbergs egna ord: Vi måste också analysera varför nettokostnaden per invånare är högre för Umeå än för andra större kommuner. Umeås nettokostnad är till exempel närmare 5 000 kronor högre per invånare än vad den är i Lund. Detta har varit känt under många, många år. Ja redan under förra mandatperioden, men inget har gjorts. Nu plötsligt verkar socialdemokraterna inse att något är fel.

    Lindberg kallar oss alliansgruppledare för att vara populistiska när vi lade yrkandet att ge kommunstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att minimera det prognostiserade underskottet för innevarande år samt att vidtagna åtgärder och effekterna av dessa redovisas till kommunfullmäktige i december. Det är exakt samma yrkande som lades i juni (då sade vi KF i september). Socialdemokraterna avslog yrkandet, men när vi lägger det i oktober har de plötsligt kommit till insikt och säger att arbetet redan pågår?!

    Det mest anmärkningsvärda av allt är ändå slutklämmen att gruppledarna för de borgerliga partierna pratar knappt med varandra längre? Ursäkta, Hans Lindberg må tro att han vet det mesta, men vem jag pratar med eller inte det har han ingen aning om.

  • Landstinget ska följa ingångna avtal

    Under gårdagens kommunfullmäktige ställde Arbetarpartiet en interpellation till För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (s) om språkförskolan Språkstegen. Om detta har VK rapporterat.  Det var inte första gången som språkförskola för barn med grav talsvårigheter har debatterats i kommunfullmäktige. För dryga tre år sedan interpellerade jag till Margareta Rönngren (S) dåvarande ordförande i För och grundskolenämnden om det faktum att landstinget hade sagt upp avtalet med den privata språkförskolan Pratbubblan utan någon större förvarning och under oklara omständigheter.  Ledningen vid logopedkliniken hade också uttalat sig om att det fanns långtgående planer med Umeå kommun att starta upp en språkförskola tillsammans med Umeå kommun.

    Ett avtal skrevs senare med Umeå kommun 2014 där landstinget ska stå för en logopedresurs och enligt föräldrar till barn vid förskolan har det varit mycket lyckat och barnen har gjort stora framsteg. Tidiga insatser kan betyda skillnaden mellan särskola och vanlig skola. Nu har landstinget sagt upp avtalet. Jag ser ett mönster i hur landstinget agerar. Vem ska stå för logopedresursen, Umeå kommun eller Västerbottens landsting? Miljöpartiet och Arbetarpartiet vill att kommunen ska gå in, men jag menar att det är landstinget som dragit sig ur och det är de som ska dras tillbaka. Det var på landstingets initiativ som samverkan startades, det är fel att bara lämna ingånget avtal.

    Till nästa landstingsfullmäktige 15 november har Kristdemokraterna ställt frågan Avser landstinget att följa ingångna avtal med Umeå kommun, dvs återställa logoped vid Språkstegen? Om Peter Olofsson, landstingsstyrelsens ordförande kan svara återstår att se, men Språkstegen behövs.

     

  • Halloween en del av svensk kultur?!

    Igår var det Halloween och bara igår för den som alltid funderat när det ska firas. Jag har all respekt för att inte alla firar och jag förväntar mig också att de barn som säger bus eller godis – inte busar till det när de inte får godis för att bakom den dörr de knackat på bor människor som inte firar.

    Hos oss är Halloween både spännande och rolig och en dag fylld med traditioner i synnerhet när barnen var yngre. Vi karvade pumpor, åt massor av godis och såg alltid filmen ”Nightmare Before Christmas” på dvd vilket gjorde sonens dagmamma i det närmaste galen eftersom sonen som treåring envisades med att sjunga ”This is Halloween, this is Halloween, Halloween halloween” om och om igen. Det är en mycket sevärd film av Tim Burton som förtjänar att ses många gånger. När barnen blev äldre fick de klä ut sig och gå till grannskapet, men med förmaningen att alltid respektera de som inte firar Halloween. Innan barnen kom till världen firade jag och maken med maskerad och det var viktigare att klä ut sig än att det skulle vara skrämmande och blodigt. Exempel på utklädnad var pumpa gubbe, Iprenmannen känd från TV, en mygga, eller Svampbob fyrkant.

    Jag tycker att det är trist att i Sverige har vi fastnat i att alla ska vara vampyrer eller häxor och inte allt det andra man kan klä ut sig till. I min familj har vi alltid varit tydlig med att Halloween är alltid den 31 oktober oavsett vilken veckodag och den första lördagen i november besöker vi kyrkogården och tänder ljus. Första året vi firade Halloween var 1996, men när maken bjöd in vänner från arbetet fick han höra att Nej, I Sverige firar vi inte Halloween och därför kommer jag inte! Som svensk skämdes jag. Att neka till en inbjudan för att du inte har traditionen som en vän vill att du ska vara med och fira är både intolerant och kortsynt. Förklara inte det med att i Sverige har vi aldrig gjort på det viset därför har jag stöd i att aldrig pröva något annat eller nytt. Nu är i alla fall halloween över även om godispriset är fortsatt lågt hela veckan verkar det som. Till helgen tänder jag ett ljus på makens grav och sätter dit en liten pumpa, han hade varit så glad över att Halloween verkar trots allt ha blivit en del av svensk kultur vare sig vi gillar det eller ej.

  • Sjöjungfrun och kommunfullmäktige

    Kommunfullmäktige pågår och alla tecken tyder på en heldag i demokratins tjänst. På förmiddagen avklarades kommunens delårsrapport och kommunens ekonomi. Det är klart att den budget som antogs i juni måste revideras redan nu vilket kommer att ske i december. Vad det kommer att innebära för nämnderna är mycket oklart. Besparingar kommer att ske det är alla på det klara med.

    Frågan om arbetsmiljöprojektet på Sjöjungfrun nämndes vid ett flertal tillfällen i debatten. Här ska vi vara tydliga med att Socialdemokraterna medvetet låter budgeten för Äldrenämnden gå med underskott för 2016 i och med att projektet arbetstidsförkortning startade sent 2015 och trots att medel saknas. Politiken hade heller aldrig en möjlighet att säga ja eller nej till att införa ett projekt med kortare arbetstid eftersom det låg utanför nämnden och på en arbetsgrupp. Initiativ till förbättrad arbetsmiljö skulle komma från personalen och en pott på 25 miljoner kronor för två år fanns avsatt för att söka medel från. Vänsterpartiet sade i debatten att det är mycket billigt med fem miljoner kronor (extra) för att låta personal vid ett äldreboende jobba mindre och bibehålla lönen för att få en bättre arbetsmiljö.

    Kommunen har ca 1000 platser i vård och omsorgsboenden och av dessa 1000 platser finns 48 av dem på Sjöjungfrun. Jag har inte sett någon beräkning för vad det skulle kosta om sex timmars arbetsdag infördes för alla som arbetar i äldreomsorgen, men varken pengar eller personal kommer att räcka till. Min uppfattning är klar, det är fel fokus att försöka förbättra arbetsmiljön i äldreomsorgen genom att säga att i omsorgen kommer du inte att orka arbeta heltid. Varför inte fokusera mer hur vi kan förbättra äldreomsorgen genom att fler arbetar där. Fler arbetskamrater som delar på arbetsuppgifterna vilket i sin tur ger mer tid till de boende. Helgtjänstgöring bör inte heller ske oftare än var tredje helg än vad som sker på vissa boenden varannan helg.

    Västerbottensnytt gjorde ett inslag i fredags http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/ingen-minskad-sjukfranvaro-trots om Sjöjungfrun. Det jag reagerade mest på var citatet  – De får väl komma ut och pröva på att jobba i vården själva bara för att testa hur det känns. Då kanske de ändrar uppfattning. Citatet förutsätter att de som är kritiska till projektet inte alls vet vad det innebär att arbeta inom äldreomsorgen. Så är det inte. Sen är jag förstås inte förvånad över att personalen är nöjda, det är jag övertygad om att fler vore om de fick arbeta kortare tid med bibehållen lön. I februari kommer slutrapporten över alla arbetsmiljöprojekt och jag ser med spänning fram emot att läsa den.

  • Politiken ”hjärta” pressen

    Jag är förvånad över hur många politiker jag känner som aktivt väljer att inte prenumerera på en dagstidning. Ja, det kostar och jag vet att papperstidningen börjar bli utdaterad när det mesta finns på nätet. Samtidigt är vi politiker beroende av den lokala journalistiken som bevakar nämnder och fullmäktige för utan dem blir det svårare att nå ut till de som inte var där med de frågor som debatteras. Det är nog många av oss politiker som hoppas på citat i tidningen dagen efter ett fullmäktige vilket blir en bekräftelse att vara hörd.

    Min morgon börjar med kaffe och båda morgontidningarna vid köksbordet för att uppdatera mig och för att läsa debattsidorna. Numera har jag tidningarna på paddan vilket är enkelt och lätt. Förutom det så ser jag det i det närmaste som en skyldighet att prenumerera eftersom jag vill att Umeå ska ha två levande lokaltidningar som vågar rapportera och förhoppningsvis både provocera och kritiskt granska politiken. Att bara säga upp prenumerationen och sedan klaga på att media är vriden eller förenklat populistisk är fel. I ett ”hatkärlek förhållande” som det kan ibland vara mellan politik och press vill jag inte låta hatet vinna. För jag vet att utan de rätta förutsättningarna för pressen kan vi inte lita på att den finns kvar och det skulle vi alla förlora på.

     

     

     

     

  • Lindberg ägnar sig åt härskartekniker

    Det är ekonomiskt tufft just nu i Umeå kommun vilket egentligen inte borde kommit som en nyhet. Varningstecken och signalerna har funnits där under ett par års tid, men de kanske inte har blinkat tillräckligt eller tjutit tillräckligt högt för den relativt nya kommunledningen och nu är det som det är. Hans Lindberg (s) säger att han inte vill ha politiskt käbbel vilket i andra ord betyder att han vill inte att någon ska säga emot. Kritik är känsligt, därför ska det skyllas på andra särskilt om kritiken från oppositionen är befogad. Om det inte skylls på andra så är det mer som om ”Om det är socialdemokraternas fel så är det ändå inte mitt fel för jag var inte med och styrde före 2014. Och om det nu är mitt fel, så är det också Alliansens fel ännu mer för de ville också investera i kommunen.” Här uttalar han sig som om vi alla hade samma budget i övrigt, vilket INTE är sant.

    Jag är ytterst besviken på detta uppförande av Hans Lindberg som kommunstyrelseordförande när han hänger sig åt att kalla andra politiker kollegor öknamn. I kommunstyrelsen är det mer regel än undantag att han fäller kommentarer med hånskratt att det är en ”spricka i alliansen” när Kristdemokraterna inte bifaller motioner från annat alliansparti. Vi är fyra partier, inte ett parti. Vi fyra partier är inte överens om allt, men en sak är säker Umeå kommun skulle må bättre med ett annat styre.

    Förlöjligande är en klassisk härskarteknik som Lindberg hänger sig åt för det är klart att han inte vill att fokus ska vara på den egna politiken utan på andras eventuella misslyckanden. Det är precis som bibelordet: Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? (Att ha ett skarpt öga för andras mindre fel, men inte se sina egna stora fel.)

    För övrigt tycker jag att käbbel är ett fånigt ord. Jag tror inte att det användes tidigare av någon förrän det blev i det närmaste ett modeord bland socialdemokrater efter detta.

     

  • Ingen ska dömas ohörd

    Jag ser att VK har plockat upp Mattias Sehlstedts blogg som en nyhet om att byggherrar lurat kommunen när de lovat att bygga hyresrätter, men istället ändrat sig och byggt bostadsrätter. Jag känner inte till historien i ärendet eller hur avtalet ser ut, men jag fick höra en del om det på Byggnadsnämnden igår.

    Även om jag delar Sehlstedts uppfattning om att det är fel, så tänker jag inte skriva någon svartlista eller peka finger. Det är för mycket information som saknas och jag vet inte vad som kan göras efter det att bostäder är byggda. Bostäder, av alla typer, behövs, men att hålla fingrarna i kors när man lovar en sak det är illa och inget frikort. (När jag var barn så var det vanligt att lägga fingrarna i kors när något skulle lovas som man inte ville lova. Sen när löftet skulle uppfyllas, var det bara ha ha- jag korsade fingrarna. Otur för dig. Är det någon annan som har liknande barndomsminnen?) Principen måste vara att hålla löften, men ingen ska dömas ohörd.

    Igår onsdag gjorde jag min comeback i Byggnadsnämnden efter det att vår ledamot Felix flyttat till Stockholm för att göra sin praktik. Jag satt i Byggnadsnämnden 2010-2012 och oj vad jag har saknat dessa hårda frågor som bygglov och detaljplaner. Mer än jag visste tydligen.

     

  • Felprioritering med gratis mammografi

    Med stora rosa bokstäver blev jag häromdagen kallad till mammografi. Alla kvinnor i Sverige i åldern 40-74 år kallas regelbundet till mammografi och det är något som har varit rutin på under många år. Förändringen sedan första juli är att det inte längre kostar något att göra denna rutinundersökning, en undersökning som jag personligen alltid sett som en billig och viktig del i min egen livförsäkring.

    Tidigare kostade en röntgenundersökning av brösten 100 kr, hälften så mycket som ett vanligt läkarbesök i primärvården. Detta anser den feministiska regeringen vara för mycket för oss kvinnor. Vissa län hade i och för sig en avgift på 200 kr, men jag är inte överens med regeringen om att det är rätt satsade pengar på att göra det gratis. När någonting blir gratis för den enskilde har det i de flesta fall bara betytt en omfördelning av kostnaderna. Jag vet inte vad denna specialiserade vård med röntgen och administration kan kosta, men gratis är det inte.

    Socialdemokraterna talar glatt om att Västerbotten ska ha världens bästa folkhälsa 2020, men det kan inte vara meningen att vi kvinnor över 40 inte ska vara beredda att bidra till vården genom att inte betala patientavgifter. Det är trots allt inte varje år som kallelsen kommer och majoriteten av de kvinnor som blir kallade tillhör inte längre gruppen småbarnsföräldrar eller fattiga studenter. Vi kvinnor bör ha råd och prioritera mammografin för att vara säkra på att bröstcancern inte smugit sig på. 100 kr är billigt, men det är bra mycket dyrare att chansa.

    Vänsterpartiet hävdar att det är 150 000 kvinnor som avstår mammografin, men jag vet inte om någon undersökning där man har fått uppge varför man inte dykt upp och att det skulle bero på kostnaden. Tvärtom finns det nog betydligt fler orsaker till varför kvinnor avstår från att komma. Det kan vara svårt att anpassa schemat efter den kallelse som plötsligt dimper ner i brevlådan. Det kan vara långt till hälsocentralen eller sjukhuset och faktiskt tror jag inte att vi ska underskatta det faktum att det inte är så trevligt att röntga brösten eller få dem undersökta av en främmande person. Det kan till och med göra ont när brösten plattas till i röntgen. Det är verkliga orsaker som jag fått berättat för mig. Men det är viktigt att du tar chansen när kallelsen kommer!!

    Mammografiscreening har gjort under för bröstcancervården genom tidig upptäckt av cancern samt att överlevnaden har blivit bättre. En annan screening som jag aldrig missar är cellprovsscreening för livmoderhalscancer. Kvinnor från 23 års ålder kallas regelbundet till gynekologisk cellprovstagning och här finns det både fler småbarnsmammor och fattiga studenter, men jag har inte hört samma prioritering politiskt. Det är inte dyrt att bli screenad och det är väl värt det för oss kvinnor att göra undersökningen. Jag betalar gärna avgiften och ser det som en investering i mitt liv och ett stöd till Västerbottens landsting.

     

  • Tomma lador ger jämställdhetsmyndighet?

    Imorgon presenterar regeringen sin budget. Mycket har presenterats i förväg och igår kväll satt en nöjd finansminister i Agenda och vägrade svara på frågan om varför inte hon inte vill fylla på den ”tomma ladan” under högkonjunktur utan vill låta ekonomin gå med minus. ”Tomma lador” var Anderssons retorik 2014 och nu vill hon inte göra sitt för att fylla den som var bilden hon gav innan valet. Det är fel av henne att ställa lärare och vårdpersonal (att de skulle behöva sägas upp när vi vet att det saknas personal idag) mot att stärka den lada som är Sveriges ekonomi. Det finns andra utgifter och prioriteringar att se över. Det är också märkligt att inte ett ord sas om att regeringen trots allt regerat mindre än ett år med egen budget. Om du vill se Agenda i efterhand. http://www.svtplay.se/video/10241489/agenda/agenda-18-sep-21-15?start=auto .

    En av prioriteringarna som Socialdemokraterna och Miljöpartiet (antagligen påhejade av vänstern med) gör är att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Det är oklart vad denna myndighet ska göra, men klart är att det finns en övertro till att när folket inte gör som regeringen vill eller vet vad som är bäst för dem, ja då inrättas en myndighet. Johan Ingerö skriver i Expressen om några av dem, tack och lov finns inte alla myndigheter kvar. http://www.expressen.se/debatt/konsverket-blir-i-basta-fall-ett-kortlivat-fiasko/

    Jämställdhet är viktigt för mig i ett förhållande och det är en viktig fråga för mina barn och något som vi diskuterar ofta. De ska ha rätten att själva göra personliga val och de ska se möjligheterna till karriär oavsett vilket yrke de väljer. Att vara jämställd innebär inte alltid att det är exakt likadant mellan män och kvinnor, människor måste kunna göra väl övervägda val över det som påverkar deras vardag och inte behöva lyssna till en myndighet.