Författare: veronicakerr

  • Vilka ska använda Norrbotniabanan?

    Det finns inte många frågor som politiken i Umeå är så väl överens om och det är kollektivtrafiken. Ja förstås bara till en viss gräns och det är att Umeå behöver en välutvecklad kollektivtrafik som är värd att satsas på, inte minst för att komma till rätta med luftmiljön i centrum. Vad kollektivtrafiken får kosta det är en annan fråga.

    I gårdagens VK hade tidigare kommunalrådet Lennart Holmlund en debattartikel om elbussar och tåg till Sävar, vilket väckte en del uppmärksamhet. Den har publicerats i Folkbladet tidigare och samma dag bloggade nuvarande kommunalrådet Hans Lindberg ett försvarstal om varför Norrbotniabanan ska göra ett stopp i Sävar för persontrafik. Sprickan blir än mer tydlig när Lindberg skriver att Holmlund har brister i sitt resonemang och att det inte alls är Socialdemokraternas hållning i frågan. Lindberg var inte närvarande i Sävar när översiktsplanen debatterades i augusti, hade han varit det så skulle han ha vetat att det är betydligt fler som delar Holmlunds synpunkter. Artikeln är nödvändig och om Socialdemokraterna tycker att Holmlunds påståenden är obekväma, ja då är artikeln definitivt rätt i tiden.

    Holmlund skriver: Det är avvägningar som måste göras. Ett resecentrum är en dyr anläggning och det ska kommunen betala. Jag har inte hört vad landstinget tycker, som betalar tågen på Botniabanan. Ett stopp i Sävar påverkar tiden för tågen och då blir restiden för resenärer från Robertsfors, och från andra orter, längre.

    Här blir min tanke; har vi fullständigt glömt syftet med Norrbotniabanan? Är det personer boende i Umeå kommun som ska prioriteras främst eller ska vi möjliggöra för fler utanför kommunen att snabbare ta sig till Umeå och samtidigt förenkla pendling? Vad är mer miljövänligt, transportera människor eller flytta godstrafik från vägar till järnväg? På Trafikverkets hemsida står det:

    Med Norrbotniabanan förbättras kapaciteten avsevärt då den nya, moderna järnvägen går i en rakare sträckning nära kusten där Norrlands största städer finns. Den kommer att klara av tyngre laster och högre hastigheter vilket gynnar godstrafiken. Utsläppen av koldioxid beräknas minska med cirka 80 000 ton per år genom att flytta transporter från väg till järnväg. Med halverade resetider krymper avståndet mellan Norrlandskusten och det blir lättare att resa mellan orter i regionen och invånarna kan nå en större arbetsmarknad och ett större utbud av utbildning, kultur, shopping och evenemang. Det gynnar i sin tur näringslivets utveckling och bidrar till en attraktiv, växande och hållbar region.

    Det är precis som Holmlund skriver att tåget kan inte konkurrera med bussen på kortare sträckor och det är inget nytt. Socialdemokraterna har lovat tågtrafik mellan Holmsund och Umeå, men vad kommer då att hända med bussarna? Järnvägsstation kanske är mitt i samhället, men majoriteten av Holmsunds befolkning bor inte mitt i samhället. De flesta Holmsundsbussarna fortsätter vidare till Obbola eller startar där och det finns ännu ingen som övertygat mig att om en satsning görs på tåg att de kommer att fortsätta med bussarna i samma mån som idag. Det finns en alltför romantiserad bild av att resa med tåg och att den bilden skulle delas av alla Holmsundsbor. Så är det inte. Det är ungefär lika långt mellan Holmsund och Umeå som det är mellan Umeå och Sävar.

    Det är friskt vågat av Holmlund att ifrågasätta Partiet och uppmana till att vara mer försiktig med kommunens pengar. I den här frågan är inte sista ordet sagt.

     

     

  • Ny mandatperiod – nya uppdrag

    Vi är redan inne i november och pusselbitarna efter valet har lagts åtminstone i stadshuset. Det kluriga pusslet efter valresultatet nationellt håller fortfarande på att läggas och det måste emellanåt kännas övermäktigt frustrerande för en talman att ständigt sondera, samtala och fika med åtta partiledare som vill åt olika håll. Nu verkar det som om arbetet har gått framåt när tankar får prövas ordentligt genom en omröstning i riksdagen i nästa vecka. Vilka trycker på den röda knappen och vilka trycker grönt? Här blir det definitivt en möjlighet att bekänna färg både inför väljare och för Sverige i stort.

    I Umeå är det annorlunda, men inte så annorlunda jämfört med tidigare mandatperiod. Socialdemokraterna fortsätter sitt styre med hjälp av både Miljöparti och Vänsterparti även om V föredrar att kalla sig den enda sanna oppositionen. (Definitionen av vad som är sant och vad som är opposition skiljer sig antagligen rejält mellan partierna.) Personligen är jag glad och tacksam för att jag har fått fortsatt förtroende av mitt parti att vara gruppledare och även fortsätta arbetet i Äldrenämnden som vice ordförande. Presidiet i Äldrenämnden fortsätter vara ordförande och två vice ordförande, men av tre personer i presidiet är jag den enda som varit med sedan december 2014.

    Jag är också nominerad till vice ordförande för den gemensamma räddningsnämnden vilket känns jättespännande. Det är Robertsfors, Umeå och Vindelns kommuner som har en gemensam brand- och räddningsnämnd för att möjliggöra samordning av kommunernas enskilda resurser inom området skydd mot olyckor. Mitt tidigare engagemang i dessa frågor har främst varit arbetsvillkor för deltidsbrandmän och införa fler möjligheter till IVPA (I väntan på ambulans) tillsammans med landstinget. Det är min bestämda uppfattning att en väl fungerande räddningstjänst är en förutsättning för ett tryggare Sverige. Nomineringarna är klara, men alla vet att inget är klart förrän det är klart dvs den 26 november när valkommunfullmäktige sammanträder. Sedan är det förstås inte omöjligt att ändringar sker under mandatperioden, men som det är just nu så känns det bara bra.

     

  • Ett hej och ett leende är en god början

    Vissa nyheter berör mig mer än andra och när jag läser om den man som hittades död i sin lägenhet i Piteå häromdagen blir jag så ledsen. Det är tydligt att ensamhet har blivit allt vanligare. Ensamhet har blivit ett samhällsproblem och är ett hot mot folkhälsa eftersom ofrivillig ensamhet kan orsaka depression och leda till andra sjukdomar. Tänk dig att inte vara efterfrågad av någon, inte ha någon som saknar dig för att du inte synts till?

    Jag vet ingenting om denna man, men det är inte det som är det viktigaste för vi kan inte bo i ett land där någon får ligga död i en lägenhet i månader utan att någon märker det. Jag säger inte att vi ska tvingas till att umgås med grannar vi inte känner, men visst måste vi visa mer uppmärksamhet till människor omkring oss? Artikeln väcker frågor och jag vet att händelsen är långt ifrån unik. För flera år sedan lyssnade jag till en intervju med dåvarande Barnombudsman som berättade att han alltid sa hej till varje barn han mötte oavsett var för att bekräfta och visa att det var någon som såg dem. Han menade att för vissa barn kanske det var enda gången under dagen som någon såg dem.

    Det låter enkelt, men jag är övertygade om att alla vill bli bekräftade av någon annan. Ett hej och ett leende är en god början.

  • Ropa inte hej…

    – Hur går det? Vad händer egentligen på stadshuset? Frågorna återkommer för alla vill ju veta vad som ska ske under kommande mandatperiod. Vem tar vem och vem dansar med vem? Eftersom resultatet inte är definitivt klart har jag inte så mycket att förtälja. Visst vi tappade ett mandat i onsdags vilket vi hade vunnit tre dagar tidigare och med små marginaler finns det fortfarande en osäkerhet innan sluträkning. Men jag menar att det spelar egentligen ingen större roll, du ropar helt enkelt inte hej förrän du kommit över bäcken. Du ska inte ta ut segern i förskott, i synnerhet om du inte vet hur övriga tänker.

    Några som verkar ha tagit ut segern i förskott är Sverigedemokraterna och dess anhängare som förlitade sig på opinionsundersökningarna strax innan valdagen. Opinionsundersökningar är omöjliga och opålitliga i många fall eftersom du kan aldrig vara säker på att den som fått frågan har talat sanning. Men att komma med anklagelser om valfusk och mana till namninsamling till nyval är magstarkt för att resultatet inte blev vad en opinionsundersökning sagt. Det är bra att möjligheten till nyval finns, men det är inte ett alternativ bara för att saker och ting inte blev som du hade tänkt. Det är ett alternativ när alla andra alternativ är prövade.

     

  • Kommentarer till valresultat

    Valrörelsen är över och det är blandade känslor, inte bara hos mig, men säkert hos många andra oavsett partitillhörighet. Valrörelse är roligt, det är intensivt, men också fullständigt utmattande när det är över. Det märkliga bara är att det ännu inte är över. Jag har fått rösta i de senaste tio riksdagsvalen, men det är första gången som jag är fullständigt oviss om vem som kommer att styra landet.

    Det som alla varnade för händer nu på riksplanet. Ett främlingsfientligt parti som talar om en kamp där det gäller att vinna eller dö har vunnit gehör hos fler, men ändå inte hos så många som det spekulerats om (tack och lov). Vänsterpartiet som inte funnits med i regeringen utan som kunnat äta kakan och ha den kvar, växer allt rödare. Socialdemokraternas beroendeställning till Vänsterpartiet är märklig och nu i efterhand med allt lägre siffror för S finns det säkert många socialdemokrater som undrar om det verkligen var värt det att ha med Sjöstedt i båten?

    För egen del är jag otroligt stolt över min partiledare Ebba Busch Thor som visat att Kristdemokraterna har en plats i svensk politik. När andra envist räknat ut oss kristdemokrater har Ebba fortsatt med att vara tydlig och tala om det som behöver förändras för att du ska kunna lita på Sverige. Det var härligt att tala med människor i valstugan som sa att jag har aldrig tidigare ens funderat på KD, men Ebba har tydligt visat var ni står och vad ni står för så nu lägger jag min röst på er. 

    För ett par veckor sedan publicerade VK en ”stor” lokal opinionsundersökning för Umeå som visade på att KD hade stöd av 2 % (!) och att vi skulle därmed åka ut ur kommunfullmäktige. Jag sa det då och jag säger det igen – räkna inte bort KD. I år var det fler personer som röstade på KD jämfört med 2014, men resultatet slutade på 3,8%. För den som aldrig trodde att vi skulle klara det är det förstås ett jättebra resultat, för mig som vill mer för Umeå så är det en besvikelse. Siffran är fortfarande preliminär så vi får se vad som händer. Den fråga som alla ställer sig, vem tar Socialdemokraternas hand i politiken? Fortsättning följer.

  • Värdighet i äldreomsorgen

    Valrörelse är en märklig tid eller kanske en härlig tid även om det är både en eller tre saker som läggs åt sidan för att valet står inför dörren. Här hemma råder det i det närmaste undantagstillstånd när det gäller städning och trädgårdsskötsel, men det gör inget. Allt går över och det gör även valrörelsen. Nu är det bara 12 dagar kvar och trots att det är många som vill räkna bort oss (ja, jag läste VK i morse) så är det inget jag själv räknar med. In i kaklet som det heter, KD ser det som måste förändras och vi har idéerna för hur det ska göras.

    Det som definitivt behöver förändras i Umeå är den långa kön till en plats på ett äldreboende. För drygt två veckor sedan var det ca 100 personer som blivit beviljade en plats, men som ännu inte fått platsen. Aldrig tidigare har Umeå haft en så lång kö, men detta är bara de som blivit beviljade efter bedömning. Om de som också vill flytta till annat boende pga ensamhet och otrygghet, men som fått avslag skulle kön vara betydligt längre. Det finns exempel på människor i 90 års åldern som fått avslag på sin ansökan och som får förlita sig på hemtjänst. Hemtjänsten är fantastisk, men den löser inte otryggheten som finns när ingen är i närheten.

    I dagens VK skriver jag om detta. Kristdemokraterna var med och införde värdighetsgarantier i äldreomsorgen och det är dags att tala om värdigt bemötande mot våra äldre. Tyvärr är det mycket sällan vi hör socialdemokrater talar om värdighet i just äldreomsorgen.

    Värdighet har ingen åldersgräns

    Värdighet har ingen åldersgräns för det är inte åldern som avgör om du har rätt till ett värdigt bemötande eller inte. Det borde vara självklart att inom äldreomsorgen ska det alltid vara den äldres behov och önskan som står i centrum. Trots det så förväntas äldre människor som upplever otrygghet med sjukdom och ensamhet att klara sig med hemtjänst även om deras önskan är att få leva i ett annat mer anpassat boende med närhet till andra. Ingen ska tvingas från sitt hem, men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet när otryggheten blir för stor.

    Statistik och forskning visar att det är just de äldre som drabbas hårt av ofrivillig ensamhet. Vi vet att depression och psykisk ohälsa blir allt vanligare. Därför vill vi kristdemokrater att kuratorer anställs inom äldreomsorgen som stöd både till den äldre och/ eller de anhöriga. Kön till de som önskar en plats på ett äldreboende i Umeå kommun har aldrig varit så lång som den är idag och då räknar jag endast de som blivit beviljad plats, men som får vänta. De som anses för friska, men som vill flytta räknas inte in i statistiken. Därför måste fler äldreboenden byggas, inte bara av kommunen för den tid det tar det har vi inte råd med!

     

    Veronica Kerr, gruppledare KD

    Vice ordförande Äldrenämnden Umeå

     

     

  • Andra alternativ när välfärden sviker

    Inga gräddfiler till vården skriver före detta kommunalrådet Lennart Holmlund på sin blogg. Han listar därefter upp en lång lista med åtgärder som han säger att Socialdemokraterna ska genomföra för att skapa ordning och reda i vården. De orden är ingenting annat än ett rent hån med tanke på hur det ser ut i vårt län och som VK skriver om idag. ”Gräddfiler” eller alternativa lösningar uppstår när de gamla lösningarna inte fungerar, men för socialdemokraterna är det viktigare att det är lika illa för alla.

    Jag är säker på att det är många som vill missförstå mig och lägga på mig uppfattningen att jag vill att det ska finnas lösningar för de med pengar. Det är att förenkla och inte inse vilket lidande en väntan i vårdkö innebär. Det kan vara smärtsamt för den enskilde, men samhällsekonomiskt är det inte heller försvarbart. Läkemedelskostnader ökar, sjukskrivningar ökar kostnader för försäkringskassa och arbetsgivare och ger också ett inkomstbortfall för den sjuke. När inte det offentliga fungerar så måste alternativ tillåtas. Holmlund vill ta tag i problemen och säkerställa att vården ges efter behov, men vägrar inse att Socialdemokraterna är en del av problemet. Fyra decennier av socialdemokratiskt styre i Västerbotten har idag gett Sveriges sämsta tillgänglighet till vården. VK skriver:

    ”Om det efter detta krävs en specialiserad vård som en operation eller annan åtgärd är vårdgarantin 90 dagar även till denna. Det är här som Västerbotten verkligen sticker ut. Riksgenomsnittet ligger på 74 procent medan snittet i Västerbotten visar att bara 60 procent får vård inom garantidagarna. I april stod 7265 patienter i länet i kö för en specialiserad vård. 2982 av patienterna hade väntat mer än 90 dagar”

    Jag är övertygad om att de närmare 3000 personer som väntat på specialiserad vård i mer än TRE månader inte är intresserad av vad socialdemokraterna lovar ska ske efter valet, de behöver vård nu. Kristdemokraterna tillsammans med övriga allianspartier kapade vårdköerna vilka Socialdemokraterna var med och skapade. Idag är vårdköerna fördubblade – vi i Västerbotten kan inte och får inte vara nöjda.

     

  • Valskyltar- miljonindustri och ett otyg

    Dag två. Valstugorna öppnade igår och det känns faktiskt riktigt bra. Det var en del bestyr med att få allt på plats. Otaliga möten med övriga partier för att få ordning på vad det är som gäller och vem som ansvarar för vad och allt har varit i god anda. Den goda andan finns fortfarande där, men tonen kan bli lite skarpare ju närmare vi kommer valet. Kanske framkom det när det beslutades om valskyltning. När ska de upp?

    Polistillståndet var från den 5 augusti, men när det blev klart att partierna på riks kommit överens om att efter kl.17 den 10 augusti var det fritt fram så väntade vi. En del har ännu inte satt upp sina vilket förstås gjort att risken för förstörelse och nedskräpning minskar. Valskyltarna är avskydda av många, men ses som en kär tradition av vissa partier. Andra menar att de flesta partierna egentligen INTE vill sätta upp skyltar, men kan inte vara först med att sluta. Partierna är låsta av andra, för tänk om du förlorar röster på att inte synas på en skylt vid Tegsbron i rusningstrafiken när alla andra står där?

    En kär tradition, javisst, men är det någon som minns en valrörelse överhuvudtaget där skyltarna har fått stå kvar? Det sparkas, klottras och rivs, men i år vandrar de iväg. Dvs de som inte vill se skyltarna tar helt sonika bort skylten och bär bort den. Skyltarna försvinner på riktigt, de stjäls allt för att budskapen inte ska synas och det sker på natten. Det är inte alla partiers skyltar som försvinner eller förstörs, ett enkelt konstaterande utan att peka finger. Vad tycker du? Påverkas du av valskyltar eller vill du att partierna ska sluta affischera för det leder bara till nedskräpning och frustration? I år vet jag att vissa kommuner beslutat att inte tillåta valaffischering förutom i nära anslutning till valstugan. Vore intressant om denna kommun också vågade tänka annorlunda. Det råder ingen brist på andra platser att synas på än i en vägkant. Själv syns jag idag på kommunstyrelsen och i valstugan.

     

     

  • KD tänker nytt -skrota landstingen!

    Igår skrev jag om hur svårt det har varit för Västerbotten att tänka nytt när det gäller sjukvård och landstingets ansvarsområde. Det är frustrerande att veta att tusentals människor står i vårdkön och väntar på operation eller undersökningar. En del människor får vänta för länge och när de äntligen får en tid kan det vara för sent. Det som gick att operera bort ett par månader tidigare har blivit för stort och gör det omöjligt. Det otäcka är att de många ändå väntar länge med att uppsöka sjukvård för att man vill inte vara till en belastning och man vet hur svårt det kan vara att få en plats. När du sedan måste söka vård händer det att du väntat för länge.

    Vad är då att tänka nytt? Något som inte är nytt är Sveriges 21 landsting. Landstingen har mer än 150 år på nacken och det har lett till en ojämlik sjukvård i Sverige. Det spelar nu en mycket stor roll var du bor i Sverige om du får vård eller inte. Om du får vård är det inte heller säkert att den är lika bra för den som bor i Västerbotten jämfört med den som bor i Kalmar. Avgifter och övriga kostnader skiljer sig också åt mellan landstingen. Det är varken rättvist eller jämlikt och här tänker vi kristdemokrater nytt. Det är dags att avskaffa landstingen och förstatliga sjukvården. Ja, ni läste rätt vi vill se ett förstatligande.

    Detta vill vi kristdemokrater göra:

    • Förstatliga sjukvården för att säkerställa en jämlik och kvalitetssäker vård oavsett var du bor i Sverige.
    • Avskaffa landstingens ansvar för sjukvården – låt staten ta över styrningen, minska politikens inflytande och inrätta professionella styrelser.
    • Kapa vårdköerna genom att införa en förstärkt och förbättrad kömiljard
    • Primärvården ska byggas ut så att alla får träffa den man behöver inom ett dygn. Alla ska ha en fast läkarkontakt och det ska finnas fler kvälls- och helgöppna vårdcentraler.

    Landstingen har spelat ut sin roll, varför hålla fast vid det gamla? Vi behöver en tillgänglig, jämlik och kvalitetssäker vård och om det då innebär att politikens inflytande minskar så är det självklart. Västerbottens sjukvård skulle definitivt må bättre av mindre politik.

  • (S)vårt att tänka nytt i Västerbotten?

    En stor nyhet i Folkbladet idag, i Västerbotten är vårdköerna längre än i övriga landet och landstinget lever inte upp till vårdgarantin.(!) Min fråga blir när levde Västerbottens landsting fullt ut upp till vårdgarantin?

    Jag satt i landstingsfullmäktige under mandatperioden 2006-2010 och det är verkligen stor skillnad på att vara landstingspolitiker jämfört med kommun. Ansvarsområdet är stort med allt från specialistsjukvård till kultur och kollektivtrafik och enligt mig blir det därför svårt för de politiker som inte har tidigare erfarenhet av varken politik, sjukvård eller ekonomi att sätta sig in i frågorna. Det som debatterades (bla) då var huruvida sjukhuset skulle ha en godisautomat i centralhallen (med tanke på sockrets negativa konsekvenser) eller vilka kommuner som var sämst på att ta hem medicinskt färdigbehandlade. Personalbrist var egentligen inte en fråga som diskuterades då trots att det var uppenbart att stora pensionsavgångar var att vänta.

    Västerbottens landsting har styrts av socialdemokrater under fyra decennier. De har höjt landstingsskatten ett flertal gånger vilket har lett till att kommuner i Västerbotten tillhör de högst beskattade i landet och vi har patienter som bollas mellan sjukhusen för att det inte finns vårdplatser. Under samma tid som jag var landstingspolitiker fick jag se specialistsjukvården, bl a hjärtintensiven, onkologen och akutmottagningen på nära håll. Inte som patient, men som anhörig och jag vet att när du väl får vård så får du den bästa. Det är just väntan på vården som sliter och kan vara förödande.

    Intervjun med hälso- och sjukvårdsdirektör Ann-Christin Sundberg i Folkbladet erbjuder inga överraskningar. Att det är personalbrist är ingen nyhet, men varför vill inte sjuksköterskor arbeta som just sjuksköterskor? Jag vet flera som är utbildade i det yrket, men som valt bort det och idag arbetar med annat. Gör landstinget mer än att  bara betala extra i lön för de som inte tar ut semester? Jag är faktiskt uppriktigt intresserad av svaret.

    Personalbristen ska inte vara en nyhet för vi har vetat länge att när 40-talisterna går i pension blir det svårt. Vi behöver stanna i yrkeslivet längre, inte bara för att få bättre pension, men för att underlätta för de som kommer efter. Kompetens ska vi vara måna om. Därför var det fullständigt obegripligt att den socialdemokratiska regeringen återinförde den särskilda löneskatten för de som arbetar efter 65. Den hade tidigare avskaffats 2007 vilket ledde till en avgörande effekt på antalet arbetande seniorer och ökade både utbud och efterfrågan på äldre arbetskraft. Under perioden 2007–2014 hade Sverige den snabbast ökande andelen som fortsatte jobba efter 65 i hela EU. Den trenden har brutits tack vare regeringens iver att be(-straffa) -skatta arbete. Äldre har jobbat klart och ska därför inte motiveras till ytterligare arbete efter 65.

    Här måste socialdemokraterna tänka om för att tänka nytt är ju svårt när de har styrt i fyra decennier i Västerbotten. Det var nog därför som Socialdemokraterna inte ville visa sina kort hur de tänker sig budget för nästa år utan tar det efter valet i stället. Är det rätt mot oss som är beroende av just landstinget (blivande regionkommun)? Nej, sjukvården är en av valets viktigaste frågor och det är alldeles för tyst om vad väljare kan vänta sig av kommande regionkommun val. Pressa nuvarande styre än mer och syna S, V, och Mps vallöften från 2014. Jag vill inte veta för att jag är politiker utan för att jag är boende i just Västerbotten.