Författare: veronicakerr

  • Att bära eller inte bära munskydd..

    Idag har jag varit inne i stan, från att ha varit på stadshuset i det närmaste dagligen så blir det numera ungefär en gång i veckan. Jag saknar arbetsplatsen och att träffa människor och det gav lite extra glädje och pepp att bara prata med de som arbetar i receptionen, mannen som arbetar med posten, vaktmästeriet och administratörer som ser till att stället inte bara stänger ner. Det är fortfarande personer på plats varje dag och även om jag har förmånen att lätt kunna vara hemma så får vi inte glömma de som måste vara på en arbetsplats dagligen.

    Mötesfri onsdag ett par veckor innan jul gav mig lite tid till att gå på stan och göra ärenden. Jag har börjat använda munskydd och handspriten är sedan länge med mig överallt. Till en början känns det lite konstigt att bära munskydd, att vara lite avvikande när alla andra ser ut som vanligt. Det är inte för att jag är rädd för att smitta eller bli smittad för jag är mycket noga med att hålla avstånd både utomhus och i affärer. Munskyddet blir däremot en påminnelse om det som händer just nu och att hålla avstånd blir lättare. Jag tycker inte om när glasögonen immar igen och är jag stressad blir det värre. Varje gång det händer tänker jag på de som arbetar i äldreomsorgen och i vården som är tvungna att använda munskydd hela dagarna. Mina stunder i affärer eller bland andra sker inte ofta, men om munskydd kan hjälpa till att minska smitta, ja då är det ett enkelt val för mig.

    På vägen hem lyssnade jag på nyheterna och fick höra frustrationen och uppgivenheten i rösten på Region Stockholms hälso- och sjukvårdsdirektör när han sa: ”Nu får det vara nog!” Stockholm behöver hjälp och har just nu 83 personer som vårdas på Intensivvård pga Covid. Inga marginaler finns för sjukvården i Stockholm, människor som skulle behöva intensivvård nekas eftersom tröskeln har höjts. Länge, länge har vi talat om vårdpersonal går på knäna, men nu blöder knäna och det skaver in på benen. Håll i, håll i lite mer och håll ut.

    Slutligen vill jag säga att jag är otroligt imponerad av alla de företag som har hittat sätt att hjälpa och bemöta kunder med handsprit, munskydd, hemleveranser, personal shoppers och en större on-line tillgänglighet. Själv har jag inte slutat handla, men jag vet att det går definitivt att handla Corona säkert. För om vi vill vi ha ett levande centrum så är det av yttersta vikt att vi stöttar företagare som kämpar och därför handla lokalt.

  • Händelser i mitt flöde – 2 miljoner kronor på 4 dagar!

    Det blir lätt för mycket fokus på hemska nyheter, vare sig det rör sig om smitta, fattigdom, klimatet eller döden. När livet runt om oss är fyllt med just de frågorna är det inte konstigt att fokus hamnar där. Problem vill vi lösa, när antalet brott ökar så vill vi straffa och göra allt för att de inte ska ske igen. Otäcka nyheter rapporteras och läsarna är med. I dessa märkliga tider och detta besynnerliga år som aldrig tar slut osv.

    Igår kväll efter att jag bloggat scrollade jag igenom mina sociala medier och fastnade för två inlägg som berörde mig lite mer och som fortfarande finns med i tanken dagen efter. Jag följer moderaten Hanif Bali på Instagram och igår kväll dök han upp i flödet med denna bild.

     

    Jag var tvungen att läsa på och scrollade ner i hans flöde och ser att fyra dagar tidigare startade Hanif en julinsamling till stöd för de två unga män som brutalt kidnappades, kränktes, misshandlades och våldtogs på en kyrkogård för en tid sedan. Han beskriver upplevelsen av att ha träffat en av dem, en 16 årig pojke som fått sitt liv brutalt förändrat. Och även om skadestånd är aktuellt så är chansen att få något av förövarna minimal. Två miljoner kronor på fyra dagar! Jag är grymt imponerad och berörd av människors vilja att göra något konkret för andra människor.

    En annan berättelse i mitt sociala medie flöde är om Anna Tvedsjö som startat gruppen Vänhäng i Farsta. Det är en Facebookgrupp för personer i åldern 60-100 år som vill ha ny bekantskap. Varje vecka styr Anna upp träffar utomhus på Coronasäkrat avstånd, helt på eget initiativ. Hennes drivkraft är att få se de äldres glädje och att få bidra till att de ska känna sig mindre ensamma under pandemin. Jag känner inte Anna, men jag fick läsa om henne i Erik Slottners Instagramflöde där han som äldreborgarråd i Stockholm var med på plats.

    Jag vet sedan tidigare att det finns goda exempel även här lokalt. Mitt Facebook flöde däremot domineras just nu av Corona. Det är vänner som ligger hemma sjuka, vänner som har anhöriga som är svårt sjuka och andra vänner som är arga för att inte alla använder munskydd eller håller avstånd. Med släkt och vänner i flera länder så ser jag hur attityden till huruvida munskydd ska användas eller ej skiljer sig.

    Berättelserna är många, men när jag läser om en vän som insjuknat i Covid och inte vet hur hon ska ta sig till affären och där nästa inlägg blir om det överväldigande stöd hon fått av grannar och vänner med att både handla mat, mediciner och kommit med nöjen som böcker och spel till barnen då blir jag ändå lite rörd. Människor vill hjälpa, men det är att veta när vi ska be om hjälp som är det svåra.

  • Månadsmöte med LSS i fokus

    Kvällen innan kommunstyrelsen har vi månadsmöte med Kristdemokraterna så och denna kväll. Traditionen brukar vara julgröt och vörtlimpa med skinka, men som väntat blev det ett avsteg från den i år. Zoom möte är både enkelt och kräver inga resor och till kvällens möte hade vi bjudit in Pia Steensland, riksdagsledamot från Strängnäs. Pia sitter bl.a. som ledamot i Socialutskottet och arbetar hårt med frågor som rör LSS och personlig assistans.

    Stora försämringar har skett inom LSS och personlig assistans och med två huvudmän, stat och kommun, har kostnader övervältrats från Försäkringskassan till kommunerna. Kristdemokraterna anser att för att lagen ska vara likvärdig och för att säkerställa att alla som har rätt till assistans krävs det att staten tar huvudmannaskapet.

    En majoritet i socialutskottet vill ha en förändring, men Socialdemokraterna vill inte göra en förändring. Eller åtminstone inte nu. Här kan du både se och läsa om debatten i riksdagen för drygt två veckor sedan.

    Det blev en mycket bra kväll där vi också hann gå igenom morgondagens lista. Det ser ut som om kommunfullmäktige om två veckor blir långt med tanke på antalet motioner..

    Pia och några av oss andra tidigare ikväll.

  • ”Civilkurage visar att du bryr dig”

    Ett av de finaste orden jag vet är civilkurage och som förälder hoppas jag kunna förmedla det till mina barn samtidigt som jag själv försöker ha med mig det även när det funnits tillfällen där det känts svårt. Wikipedia förklarar att ha civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen. Vidare står det att civilkurage betraktas av de flesta som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.

    Det borde vara en självklarhet att säga ifrån när vi ser människor som behandlar andra illa eller vittna i en rättegång där vi vet att någon begått ett brott. Idag är det inte så och rädslan för konsekvenser tar över och i många fall finns det anledning att vara rädd. Kalla Fakta rapporterade i förra veckan om en man som sagt till ungdomar i butiken att sluta kasta godis på kassörskan. Tydligen klarade inte ungdomarna att bli tillsagda och det slutade med att en av dem drog kniv och mannen mördades. Vittnen fanns, men ingen vill berätta vad de sett och de som mördade Elvis är fortfarande fria. Elvis sa ifrån, med rätta, för ingen hade väl kunnat i sin vildaste fantasi tro att reaktionen skulle sluta på det sättet.

    Frågan om anonyma vittnen och kronvittnen är inte ny och Kristdemokraterna i riksdagen har drivit på i frågan tillsammans med flera andra partier. Regeringen tillsatte en utredning förra hösten som inte kommer att vara klar förrän i maj nästa år. Visst är det omdiskuterat och visst blir det en fråga om rättssäkerhet, men nu går mördare fria när människor inte vill riskera sina liv för någon annan.

    När jag googlade efter bild på civilkurage blev resultatet denna debattartikel från civilsamhället. Den förtjänar definitivt att läsas av fler.

    ”Man säger att civilkurage smittar. Det betyder att om du är den som vågar ta steget och gripa in är sannolikheten stor att andra kommer att följa ditt exempel, du kommer inte att stå ensam.”

  • Vad gör pandemin med unga när skolorna stängs?

    Läser i Aftonbladet att ungdomars psykiska hälsa har försämrats under pandemin. Det var under våren när gymnasieskolorna stängdes och eleverna fick ägna sig åt fjärrundervisning. Ensamhet, ångest och stress ökade och nu när skolorna stänger ner för resten av året kan försämringar åter ske.

    Även om livet är tristare just nu för egen del är jag mest orolig för de som påverkats hårdare och där ensamhet är en stor del. Jag har skrivit om äldre och ensamhet, men ensamhet kan drabba människor i alla åldrar och vi ska inte glömma de unga som nu får ändrade förutsättningar för sina studier. Vi kristdemokrater har tidigare motionerat om en elevhälsogaranti med tanke på den ökade psykiska ohälsan hos unga. Vi vill att varje elev som har behov av att komma i kontakt med Elevhälsan ska få det inom 24 timmar. I augusti lämnade jag och Anders Sellström in motionen Elevhälsa Online. Motionen är baserad på den verksamhet som Norrtälje kommun införde i april som ett stöd till elever som behövde komma i kontakt med Elevhälsan i och med att skolorna var stängda.

    När vi lämnade in den så betonade jag att jag hoppas att denna motion redan är genomförd långt innan den kommer upp till beslut. Det är i år pandemin pågår och tillgängligheten till en god Elevhälsa är viktig. Motionen kommer upp på tisdagens kommunstyrelse och förhoppningsvis hinner vi ta beslut på nästa kommunfullmäktige som blir helt digitalt. Umeå är sen med en digital lösning för fullmäktigesammanträden och någon digital lösning för Elevhälsa online finns inte alls med i planeringen. Ibland går det trögt.

     

  • Jag betackar mig för att bli kallad belackare och skitsnackare

    För snart två månader sedan blev jag kontaktad av VK för en telefonintervju. Jag fick veta att ett hemtjänstföretag som tidigare varit verksamt i Umeå kommun hade eller hade haft kopplingar till al-Qaida. För mig var det en nyhet och något som jag inte alls kände till, men jag hade heller ingen anledning att ifrågasätta om uppgifterna var korrekta. Det blev en lång intervju och resultatet i dagens VK speglar därför inte allt som sades.

    Andreas Lundgren (S) skriver på sin blogg att det är ganska symptomatiskt att jag ursäktande förklarar hur svårt det är att göra kontroller och vart ska man dra gräns mellan åsikter och vad man gjort, medan kommunens upphandlingschef rakt ut säger att vi inte vill ha avtalspartners med koppling till extremistmiljöer.

    Jag har alltid varit tydlig med att det är politiken som ställer upp kvalitetskraven och villkoren, men det är inte vi som beslutar vem eller vilka som får uppdraget. Jag vill inte heller ha avtalspartners med koppling till extremistmiljöer, men politiken måste kunna lita på att de som blir godkända följer lagen och de krav som är ställda. Det ska finnas en tillit till att regelverk följs och att vi även ger våra ansvariga tjänstepersoner rätt förutsättningar att följa upp företagens arbete.

    Sedan 1 januari 2019 måste varje företag inom hemtjänsten ansöka om tillstånd hos IVO. Det är en ny lag och ingenting som IVO plötsligt kommit på som det antyds i VKs artikel. Avgiften är satt till 30 000 kr och om du inte blir godkänd får du inte bedriva verksamhet. Företaget kan vara godkänt hos IVO, men ändå underkännas av kommunen eftersom det är fullt möjligt att ställa högre krav än IVO. Åsiktsregistrering av företagare finns förstås inte med. Bara för att jag problematiserar gränsdragningen i VK betyder det inte att jag på något vis ursäktar att pengar skulle gå till islamism och extremism. Personen i fråga har inte blivit dömd för brott, skatteskulden är reglerad och företaget är inte längre verksamt. Här ser vi att lagen och kravet från IVO har haft en tydlig effekt. När beslutet om att S och V planerade att avskaffa LOV 2018 kände ledande politiker inte ens till den nya lagstiftningen och de betydligt högre kvalitetskraven som ställts nationellt.

    Lundgren skriver i tydlig affekt och svär över att det endast är Socialdemokraterna som tar frågan på allvar. Belackare och skitsnackare ska be dem om ursäkt för att de gör sitt jobb och att vi inte gör vårt. Det är lätt att se grandet i sin broders öga, men inte bjälken i sitt eget. Jag har sagt att i grunden är vi överens om att skattepengar ska gå till de vi är till för och ingen annanstans. I synnerhet inte till kriminell verksamhet. Vi kristdemokrater la t ex redan 2019 en motion om att kommunen ska anta ett program för uppföljning och insyn av kommunalt finansierad verksamhet vilket det är lag på sedan 2015. Motionen är ännu ej behandlad 18 månader senare. Socialdemokraterna har sedan förra hösten blivit medvetna om att kommunen inte följer lagen och uppdrag har sedan getts att ett sådant program ska tas fram. I mars beslutade kommunstyrelsen enligt Kristdemokraternas yrkande att programmet ska gälla oavsett om den drivs i egen eller fristående regi.

    Jag är övertygad om att en god uppföljning av tagna beslut ger bättre kontroll och kommer även vara kostnadsbesparande. Det handlar inte om att göra uppföljning för att vi tror att andra är kriminella, det handlar om att vi följer upp beslut och verksamheter oavsett om det finns misstankar eller ej.

    Slutligen så finns det ingen motsättning mellan Kristdemokraterna och Socialdemokraterna i frågan om att det ska vara ordning och reda när skattemedel används (oavsett vem som är utförare). Trots allt har Umeå kommun två kronor mer i skatteuttag än jämförbara kommuner så det rör sig om mycket pengar. Däremot är jag glad för att Socialdemokraterna tvingats att ta tydlig ställning för hemtjänstföretagen och beslutet om LOV efter det att vi i Alliansen replikerat på Socialdemokraternas artikel som de skrev i mitten av november. Vi var inte de enda som ifrågasatte syftet med artikeln och jag vet att den skapade onödig oro hos de hemtjänstföretag som beslutat att fortsätta med verksamhet i Umeå. Jag och övriga alliansföreträdare anklagas av Lundgren för att vi misstänkliggör Socialdemokraterna, medan jag menar att det var precis vad deras text gjorde mot lokala företag. Här ska Lundgren istället vara glad för att de fick chansen att förtydliga vad de egentligen menade.

    Det var för övrigt ett mycket klokt beslut att höja ersättningen till de privata utförarna i våras i synnerhet med tanke på att det endast var ett fåtal företag som inkommit med anbud till den dåvarande låga ersättningen. Om kommunen skulle vara tvungen att ta över all hemtjänst i egen regi visade beräkningar på att kostnaden skulle komma att landa på 50 miljoner kronor. Det hade definitivt INTE varit rätt sätt att använda skattemedel.

  • Gratti(S), ni fick som ni ville

    Färre privata företag utför hemtjänst i Umeå (vk.se)

     

    Två år efter infekterad debatt där vänstern (S och V) gick samman och beslutade att Lagen om valfrihet skulle avskaffas och ersättas av upphandling. Ni har läst om det, ni har hört det och vet att en majoritet i Umeå fullmäktige beslutade annat. Det var i januari 2019.

    Men bara för att LOV blev kvar betyder det inte att saker och ting skulle förbli som det var. Målet för Socialdemokraterna har hela tiden varit att den kommunala hemtjänsten ska vara starkare och större än de privata och det finns andra sätt att nå det än att avskaffa LOV. Genom att försvåra och förändra villkoren för företagen gradvis eller drastiskt så får det konsekvenser. De ser vi nu.

    Det nya avtalet började gälla för drygt två veckor sedan och nu är det klart att antalet hemtjänstföretag i Umeå har minskat kraftigt. I våras när avtalet först skulle börja gälla så sköt man fram det till hösten eftersom det var mitt under en pandemi. Nu när smittspridningen är värre än i våras har det nya avtalet börjat att gälla och människor som är beroende av hemtjänst har blivit tvungna att välja ny utförare. Jag har mött ilska, rädsla och besvikelse hos anhöriga som nu ska hjälpa mamma eller pappa att välja ny hemtjänst. 17 företag blev 11 och efter årsskiftet är det bara tio..

    Bilden visar nuvarande hemtjänstområden som reducerats från tio till fem. I underlaget till nytt förfrågningsunderlag föreslog förvaltningen 15 områden. S, V, Mp sa nej.

  • Utmaningar och förslag till lösningar

    Började dagen med att lyssna till Vårdföretagarnas webinarium om Äldreomsorgen -den svaga länken i Sveriges coronastrategi? Trots att jag har hört mycket av det som lyftes tidigare är det en god påminnelse om vad som har hänt under året. Brister som alltid funnits har blivit smärtsamt tydliga och konsekvenserna av dem måste anses som ett fullständigt misslyckande. Tilliten till äldreomsorgen är skadat, men jag vill vara med och arbeta för att tilliten ska öka.

    Det var ett mycket intressant webinarium och jag önskar att fler tar del av det oavsett vilken koppling man har till just äldreomsorgen. Många har landat i en förenklad bild att det var på grund av att det var många timanställda inom äldreomsorgen i Stockholm som Corona fick så snabbt och starkt fäste. Tack vare att Umeå har heltidsanställda så har vi klarat oss bättre, men då glömmer vi hur det var i mars. Umeå och norra Sverige har lärt av andras erfarenheter och fick tid till förberedelser. Vårdföretagarna listar dessa utmaningar:

    Utmaningar inom äldreomsorgen i början av pandemin

    • Stödet som fanns var anpassat till sjukvården och inte äldreomsorgen.
    • Stor mängd information från myndigheter och huvudmän och ofta motstridig.
    • Personalbrist i och med att minsta symptom hos vårdpersonal innebar sjukfrånvaro.
    • Äldreomsorgen gavs stort ansvar i vården av Covid sjuka
    • Asymtomatisk smitta, när personal smittar utan symtom och skyddsutrustning inte fanns

    Förslag till lösningar:

    • Det behövs nationella riktlinjer och vägledning
    • Ökad samverkan i kommunerna och på nationell nivå
    • Inför ett nationellt beredskapslager
    • Fasa ut äldreboenden som inte lever upp till myndigheternas krav
    • Förstärkt styrning av läkarinsatser mot äldreomsorgen

    Det borde vara en självklarhet att kommunen fick anställa läkare och här arbetar Kristdemokraterna nationellt för att få till en ändring. Det är bra att situationen inom äldreomsorgen fortsätter att belysas och granskas. Ett konkret exempel från i våras är när beskedet från en hälsocentral gick ut till alla inskrivna vid den hälsocentralen som 70 år och äldre som var inskrivna vid en speciell hälsocentral skulle ges brytpunktssamtal om de drabbades av Corona. Det var inte lönt att ge sjukhusvård till den som insjuknade i Covid i den åldern. Att vara gammal är ingen sjukdom och äldre har rätt till vård!

    Kommunen reagerade starkt och kontaktade regionen som förstås ändrade uppfattning. Uppfattningen fanns som jag förstod det endast hos en läkare. Det blev fel tänkt, men hen var redo för det värsta tydligen.

     

  • Att blogga på arbetstid

    För drygt åtta år sedan fick jag kommentaren att hur kan det komma sig att politiker har tid att blogga på arbetstid? Tydligen ansågs inte att blogga som en riktig arbetsuppgift för en politiker och om det skedde skulle det absolut inte vara under dagtid. Sedan dess har mycket hänt och nu har bloggare blivit ”influencers” med stora inkomster och politiker syns i alla möjliga medier utan att någon ifrågasätter. Mycket har hänt sedan 2012.

     

    Vi behöver inte gå så långt bak i tiden för att se att förändringar går fort. Jag arbetar hemifrån som de flesta andra och möten sker dagligen via Zoom, Teams, Cisco eller Skype. Kopplar upp mig för att möta företag där det går och jag har haft tid att fördjupa mig i frågor som annars blivit liggande. Motioner har skrivits och skickats in där vi i partiet har sett ett ökat behov av förändring. Tack vare att det inte längre är några restider mellan möten har tid frigjorts till annat, men det är klart att jag saknar en riktig politisk debatt eller en fördjupad diskussion i konkreta frågor där jag inte är rädd för att batteriet på mobilen ska ta slut eller för att bredbandet ska koppla ner. Om sanningen ska fram så saknar jag att möta nya människor, att ta i hand, presentera mig och få lyssna till deras verklighet. När vi nu endast ska umgås med de vi bor med så blir saknaden desto mer tydlig.

    Bloggen har varit i det närmaste vilande, men just nu när livet inte är som det brukar finns det mer tid till att skriva. Månadens kommunfullmäktige ställdes in, olyckligt, men med bristen på en fungerande lösning var det väntat. Politiken har inte stannat av, men det är trots allt på kommunfullmäktige som besluten tas och besked ges.

  • S fortsätter att kritisera LOV trots löfte om att respektera beslut i KF

    Om två månader blir det ganska exakt två år sedan en majoritet i kommunfullmäktige beslutade att Lagen om valfrihet ska finnas kvar. Trots förlusten så lovade kommunalrådet Janet Ågren (S) att respektera beslutet och trots långa debatter och nederlag för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fanns det en positiv anda och förväntan i luften. Ett nytt förfrågningsunderlag skulle tas fram för ett nytt avtal och flera gemensamma möten mellan politiker och företag genomfördes. Socialdemokraterna gick in med en ”bekräftande anda” att ja, företagen är viktiga och ja de ska finnas kvar.

    För ett år sedan, i november 2019 beslutade Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i de båda sociala nämnderna (vid sittande sammanträde) att göra kraftiga försämringar av förfrågningsunderlaget. Det har under många år varit tio områden i Umeå kommun, men när tjänstemannaförslaget var att utöka dessa till 15 områden för att underlätta för små företagsetableringar och förbättrad logistik så reducerade S, V och Mp dessa till fem. FEM områden i en stor kommun allt med syftet att inte de privata alternativen ska ha ”för stor del” av hemtjänsten och att kommunen ska vara fortsatt stark. LOV är kvar, men inte ska det vara enkelt för varken utförare eller brukare.

    Jag blir något förvånad idag när jag läser Andreas Lundgrens blogg och att det än en gång slängs tjuvnyp mot  ”högeralliansen” och Arbetarpartiet som inte lyssnade varken till Kommunal eller Socialdemokraterna januari 2019. Lundgren glömmer dock att nämna att även Socialdemokraternas partner Miljöpartiet röstade för ett bevarande av LOV. Argumentationen i den tidvis infekterade debatten har nu förändrats och istället för att värna och lyfta den kommunala hemtjänsten talas det istället om kriminella företag och att det var därför som S föreslog offentlig upphandling istället för LOV. Texten blir ett misstänkliggörande av företag som inte är värdigt politiker i kommunledningen och här inkluderas Hans Lindberg och Janet Ågren som undertecknare till debattartikeln i Folkbladet.

    Att misstänkliggöra andra genom påståenden som appliceras på andra utan grund har blivit vanligare i den politiska debatten. Dvs : ”Jag har hört att det är många som driver kriminell verksamhet inom privata företag i hemtjänsten. Jag säger inte att det är på det här viset här, men det skulle kunna vara så. Nej jag vet inte, det kanske inte stämmer, men det skulle kunna vara sant….” Att så frön av misstankar gör halva arbetet och vips en konspirationsteori är född..

    Umeå har haft eget val i hemtjänsten sedan 2005 och har längre erfarenhet än många andra kommuner som inte införde LOV förrän efter 2010. Att jämföra Umeå och Södertälje som likvärdiga kommuner är inte rätt. Ersättningssystemet var inte det samma och Södertälje saknade både kontroll och uppföljning av beslut. I några av de värsta fallen i Södertälje visade det sig sedan att biståndshandläggare hade beviljat timmar till personer som inte alls hade behov av hemtjänst och kostnaderna därmed skenade iväg kraftigt! Den bilden finns inte i Umeå kommun och redan 2014 avfärdade dåvarande Socialnämnden Södertäljes erfarenheter i samband med att det var aktuellt med nytt förfrågningsunderlag. Ja, redan då fanns det förslag om att göra som Södertälje som lämnade LOV 2013, men det fanns inga belägg då heller att det skulle vara det bästa för Umeå.

    Debatten mellan beslut i nämnderna november 2018 fram till kommunfullmäktige januari 2019 handlade aldrig om att det var kriminella företag inom hemtjänsten som gjorde att  Socialdemokraterna ville avskaffa Lagen om valfrihet. Det är en efterhandskonstruktion.

    Det är förstås självklart att kontroll av verksamheter ska ske och det har faktiskt blivit en skärpning både nationellt och i kommunen. Under 2019 blev det t ex lag på att hemtjänstföretag kräver tillstånd hos IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Kommunen har också tack vare konkurrensen blivit en skarpare och vassare utförare. Kostnadsmässigt ligger vi fortfarande mycket lågt jämfört med andra kommuner, men å andra sidan har inte kommunen behandlat andra utförare konkurrensneutralt. Målet är såklart inte att ha så många utförare som möjligt utan i ett valfrihetssystem är det kvalitet som gäller och det är politiken som ställer villkoren.

    Den som har ordning och reda på sin ekonomi har också ordning och reda på kvaliteten inom välfärden. Redan i mars beslutade kommunstyrelsen enligt Kristdemokraternas yrkande att det program för uppföljning och insyn av kommunalt finansierad verksamhet som ska tas fram ska gälla oavsett om den drivs i egen eller fristående regi. Jag är övertygad om att en god uppföljning av tagna beslut ger bättre kontroll och kommer även vara kostnadsbesparande. Det handlar inte om att göra uppföljning för att vi tror att andra är kriminella, det handlar om att vi följer upp beslut och verksamheter oavsett om det finns misstankar eller ej.

    Motionen som Kristdemokraterna lämnade in i juni 2019 är ännu ej behandlad, men verkar vara på gång i alla fall. Ibland är kommunens vägar outgrundliga.