Författare: veronicakerr

  • Att låta människor ha fel

    I livet är det viktigt att veta när du ska sluta argumentera med människor och bara låta dem ha fel!

    Det kan vara tröttsamt att debattera eller att försöka övertyga någon om att ändra uppfattning. Att låta någon stå fast vid sin uppfattning betyder inte att du har gett upp din egen utan att du har respekten för att ni får tycka olika. Det betyder att du behöver inte kommentera direkt någon tycker något och säga att personen har fel. Välj dina ord, gör en avvägning och fundera om det är nödvändigt. För din egen skull och för andras. Hur uttrycker du din mening är fullständigt avgörande, är du säker på att du kan skilja på sak och person?

    Igår eftermiddag råkade jag hamna i kommentarflödet till en artikel som en vän på Facebook hade delat från UNT, Uppsala Nya Tidning. I allmänhet har det ofta talats om näthat och ett hårt samtalsklimat i synnerhet för unga människor. Till denna artikel fanns det närmare 300 kommentarer och eftersom kommentarerna var kopplade till Facebook var det lätt att få veta mer om vem som stod bakom kommentaren. Det var en överväldigande våg av hat, kritik och ogrundade påståenden mot en politiker. Gemensamt var att de allra flesta var vuxna välutbildade människor som t ex läkare, lärare, både pensionärer och yrkesverksamma. Det var som om personerna triggade varandra en efter en där hjärtat talade utan att hjärnan var inkopplad. Ingen spärr eller tanke fanns på var landar orden. Vet jag vad som händer med den som orden är riktade mot? Här är jaget viktigare, vad jag känner är rätt och det ska alla få veta!

    Bilden ovan la jag ut på Facebook efter förra fullmäktige eftersom debatten drog ut på tiden och vi hann inte ens med hälften av alla ärenden. Vi har långa fullmäktigemöten, men att hindra ledamöter från att tala eller begära ordet har aldrig varit aktuellt. Det är heller inte något jag förespråkar, jag önskar bara att det fanns en större respekt för att när talartid överutnyttjas så tas den tiden från annat. Ibland får man bara låta människor ha fel och gå vidare.

     

  • Ön ska inte bli Umeås nya skyline!

    Detaljplanen för norra Ön är ute på samråd och enligt VK hade häromdagen inkommit ett fyrtiotal yttranden. Idag är sista dagen att tycka till i det här samrådet, men vi kristdemokrater lämnade in vårt yttrande redan för ett par dagar sedan. Mikael Berglund, byggnadsnämndens ordförande uttryckte förvåning över våra synpunkter, men för den som känt var KD har stått i frågan om hur Ön ska byggas borde det inte vara en överraskning.

    KD har har sedan början av 2000-talet varit angelägna om att om Ön ska bebyggas ska det bebyggas med varsamhet, omtanke och respekt för de som redan bor på ön. Vi förordar en exploatering som är lite mer varsam och försiktig än vad som nu presenteras. Vi vill att stadsdelen Norra Ön blir en plats dit alla Umebor känner sig välkomna med väl tilltagna promenad och cykelstråk samt god tillgänglighet även för de som behöver eller måste använda bil. Speciellt bör detta uppmärksammas för den norra spetsen som planeras att bli ett attraktivt besöksmål för alla. Vi delar inte uppfattningen om att den maximerade exploateringen som planeras kommer att ge billigare lägenheter.

    Slutsatsen i det yttrande som vi har skickat in är att vi vill se; färre broar; lägre bygghöjd; minskade exploateringskostnader och fler parkeringsplatser/besöksparkeringar. Det menar vi kommer att göra projektet Norra Ön bättre inte bara ur en ekonomisk synvinkel utan även skapa ökad attraktivt för boende och besökare. Framförallt får alla Umeåbor tillgång till en mysigare och trivsammare stadsdel.

    Fortsättning följer!

     

  • Vänstern använder aborträtten som slagträ – mitt svar till Lennart Holmlund (s)

    Jag ser att Lennart Holmlund har bloggat om att det går inte att veta om KD är för eller emot abort. Frågan är inte ny, socialdemokrater och vänstern generellt brukar ställa sig frågan emellanåt när de vill dra bort uppmärksamheten från sitt eget parti och måla upp fienden KD som ett kvinnofientligt parti. EU valrörelsen 2019 var ett spektakel i smutskastning från vänstern och påståenden om Kristdemokraterna som visade sig vara rena lögner. Varför måste då vänstern hela tiden ställa sig frågan om KD är för eller emot abort? Jo, för att de inte bryr sig om svaret.

    Jag har kommenterat Lennart Holmlunds blogg, men min kommentar är ännu inte publicerad och det är oklart om han har något intresse av att den blir publicerad. Jag vill inte att förra kommunalrådet ska stå oemotsagd därför tar jag upp frågan här. Kristdemokraterna står bakom svensk abortlagstiftning och har gjort så sedan decennier tillbaka. Kristdemokraterna har inte lagt några förslag till förändrad lagstiftning och står självklart upp för varje kvinnas rätt att själv besluta över sin egen kropp.

    Jag delar ett inlägg från Facebook, men också länken till Michael Anefurs debattartikel i Dagen som är väl värd att läsa.

     

    Aborträtten används framför allt på vänsterkanten för att felaktigt misstänkliggöra Kristdemokraterna, skriver Michael Anefur, som är riksdagsledamot och talesperson i medicinsk-etiska frågor i tidningen Dagen.

    När frågan om aborträtten är uppe till diskussion och andra vill ljuga om var Kristdemokraterna står måste svaret från de ledande partiföreträdarna vara glasklart: Kristdemokraterna står bakom dagens abortlagstiftning och har gjort det i decennier.

    Frågan om rätten till abort har återigen blivit ett slagträ i den politiska debatten. Den blir det med jämna mellanrum. Aborträtten anses framför allt på vänsterkanten vara ett effektivt verktyg för att misstänkliggöra andra. För det är vad det handlar om. En av de svåraste etiska frågorna är den om livets början och kvinnans rätt till sin kropp. Man är inte intresserad av att diskutera hur man kan minska antalet oönskade graviditeter – och därmed antalet aborter. Man är inte intresserad av vilka konkreta förslag andra har för att med förebyggande metoder minska antalet aborter. Det man vill är att hitta en vinkel som gör det möjligt att skapa en konflikt där ingen finns – huruvida det ska finnas en rätt till abort.

    Taktiken är enkel. Sök upp en punkt där man tycker sig kunna uppfatta en tvetydighet i abortfrågan. Attackera med kraftiga överord.

    Läs hela artikeln i Dagen. Är du intresserad av vad som händer i det politiska spelet är det värt besväret:

  • Det får aldrig hända igen

    Förintelsens minnesdag, men bilden säger så mycket mer och väcker tankar. Jag har svårt att hitta orden för att berätta om mina tankar, men min goda vän Ewa Jonsson gör det så mycket bättre. Ewa som är styrelseledamot i Vänskapsförbundet Sverige Israel skriver på dagens debattsida. Artikeln läser du här.

  • Ingen är fullkomlig

    Ibland blir det fel, fullständigt. Människor gör misstag det är mänskligt sägs det, men samtidigt är det lätt att glömma bort om förväntningarna på någon är stora. Det som skiljer vårt parti från övriga är att vi i vårt principprogram just har ofullkomlighetsprincipen. Vi kan göra fel och vi ska kunna erkänna när det blivit fel. Här nedan kan du läsa mer om vad KD står för:

    KD på djupet – om ofullkomlighet

    I ett samtalsklimat som präglas av ytlighet och där kommentarsfälten fylls av nättroll vill vi presentera oss själva på djupet. Vi vill berätta om vår grundläggande syn på samhället och på ofullkomlighet.
    Vi lever i en ofullkomlig värld. En värld där människan ständigt finns i ett spänningsfält mellan ont och gott.

    Tanken om människans ofullkomlighet pekar på något typiskt mänskligt. Alla människor begår misstag. Vi kallar detta för ofullkomlighetstanken. Det innebär också att människan måste vara förnuftig. Vi är moraliskt ansvariga att välja mellan ont och gott.

    I de politiska sammanhangen ger ofullkomlighetstanken insikten att inget politiskt parti ensamt står för den kompletta sanningen. Detta ger en ödmjuk inställning till politikens möjligheter. Det är unikt för kristdemokratin.

    För kristdemokraterna som politisk rörelse leder ofullkomlighetstanken till ett avståndstagande från alla former av utopier och till en öppenhet för att diskutera och ompröva politiska ideal. Utopism kan beskrivas som en romantisk vision om det perfekta politiska systemet. För utopiska politiker innebär andras åsikt en avvikelse ifrån den rätta läran. Den blinda tron på ideal är främmande för oss kristdemokrater.

    Alltför sällan diskuteras frågor om vad som gör den enskilda människan till en god medborgare eller hur man får ett gott samhälle. Ett gott samhälle kan inte kännetecknas av att människor bekämpar varandra. Det handlar om att skapa ett gott samhälle för oss gemensamt, både för att det är rätt i sig men också för att alla vinner på att arbeta för det gemensamma bästa.

    Missta för allt i världen inte det här som socialism. Vi kristdemokrater har ingen övertro på staten. Vi tror inte heller att ensam är stark. Människan är beroende av nära gemenskap med andra. Vi lägger stor vikt vid det som finns mellan stat och individ. Familj, släkt, vänner, arbetskamrater, grannar, föreningsliv, det som kallas civilsamhället. Vi kristdemokrater är samhällsbyggare.

    Man behöver inte vara troende för att vara kristdemokrat. Det räcker att man tror på våra värderingar. Vi bygger vår politik på judisk-kristna värderingar och varm medmänsklighet. Vi har försökt att hämta godbitarna ur mångtusenårig tradition. Värderingar är en sak. Religion en annan. Religion är inte politik. Men viktigare ändå – politik får inte bli religion. Tror du som vi att människan är ofullkomlig. Då förstår du också att politiken är det.

    Kristdemokraterna är ett idéparti. Gillar du våra idéer? Bli en av oss.

    KD.nu/blimedlem

  • Blue monday och elevhälsa online

    Det sägs att den tredje måndagen i januari är årets mest sorgsna dag. Det är ungefär nu vi inser att de nyårslöften vi gav drygt tre veckor tidigare egentligen är för svåra eller tråkiga för att hålla. Det vi handlade på kredit innan jul ska nu betalas, vädret är kallare än någonsin och det är för många dagar kvar till lön. Det kan också vara så att nu är vardagsrutinerna tillbaka på riktigt efter en lång ledighet och man tänker att jaha, var det allt?

    ”Feeling blue” är att känna sig sorgen och ensam och jag vet att många med mig har eller haft känslan under året. Inte hälsa på hos andra, hålla avstånd och om du varit eller är studerande endast studera hemifrån framför datorn. Den ofrivilliga ensamheten har aldrig varit större. Tidigare har vi mer talat om den hos äldre, men det finns tydliga signaler om att detta även gäller yngre människor. BRIS rapporterar att rekordmånga barn ringde under julen och studier visar att ungdomars psykiska hälsa har försämrats under pandemin. Här har distansundervisningen varit ett problem.

    Distansundervisning har kommit och gått under året och i skrivande stund är det oklart hur länge det kommer att vara nödvändigt. Norrtälje kommun införde tidigt en digital elevhälsa i samband med att distansundervisning infördes för att elever ska lätt kunna komma i kontakt med sköterska eller kurator. Det var menat att vara under pandemin, men det blev så lyckat och uppskattat att det nu har permanentats. I augusti lämnade vi in denna motion och sa redan då att vi hoppades på att detta skulle redan vara infört innan motionen behandlades. Nu vet vi att Socialdemokraterna vill avslå den och hänvisar mer till regionens ansvar. I dagens VK skriver kristdemokrater i För och grundskolenämnden och gymnasienämnden om varför vi vill ha en digital elevhälsa och varför det behövs.

  • KD ställer Socialministern till svars

    Stefan Löfven sa tidigare idag under en presskonferens att Sverige har misslyckats med att skydda de äldre och tillsätter nu en utredare för att ta fram en ny äldreomsorgslag. En kommission ska också tillsättas för framtida kriser. En del kanske anser att detta är att visa handlingskraft efter Corona kommissionens kraftiga kritik, men regeringen förtjänar stark kritik när det nu har kommit fram hur de har hanterat äldreomsorgen tidigare. Äldreomsorgen är prioriterad nu, men det är på grund av att så många äldre drabbades så hårt i början av pandemin. För sex år sedan slängdes en pågående äldre utredning som visade samma brister i äldrevården som det Corona kommissionen lyfter nu. När Socialdemokraterna tillträdde 2014 var inte äldreomsorgen en viktig fråga, i synnerhet inte om arbetet initierats av tidigare regering.

    SOCIALMINISTERN STÄLLS TILL SVARS I RIKSDAGEN

    Äldreomsorgen hade kunnat vara mycket starkare idag. Bristerna som Coronakommissionen pekar på har varit kända länge. Vi kristdemokrater såg dem och försökte åtgärda dem för flera år sedan.

    Under alliansregeringens tid ansvarade vi kristdemokrater för statens arbete med både sjukvård och äldreomsorg. Göran Hägglund ansvarade för sjukvården och Maria Larsson för äldreomsorgen. Det var Maria som tillsatte den stora Äldreutredningen, som hade till uppgift att främja äldres hälsa, trygghet och självbestämmande.

    Den utredningen fick aldrig arbeta färdigt. Vi förlorade valet 2014. Göran Hägglund, Maria Larsson och Ulf Kristersson lämnade Socialdepartementet och ersattes av Gabriel Wikström, Åsa Regnér och Annika Strandhäll – samtliga utan någon som helst erfarenhet av sjukvårds- och äldrepolitik. Bland deras första åtgärder var att skrota Äldreutredningen.

    Utredarna skrev nyligen om just detta på DN Debatt. “Kritik av äldreomsorgen begravdes i ett bergrum”, löd deras träffande beskrivning. Några egna initiativ för att stärka äldreomsorgen. Några år senare var ingen av de tre S-ministrarna kvar. Men problemen var det. Och sedan kom pandemin.

    Utredarna såg snabbt samma strukturfel som vi: Multisjuka äldre som bollas mellan regionernas sjukvård och kommunernas äldreomsorg. Sveriges vårdcentraler, som inte fungerar för våra mest sköra medborgare som ofta behöver hembesök. Felmedicinering av gamla människor. Dålig samverkan mellan olika politiska nivåer.

    Detta är, som av en händelse, just det som brustit i pandemihanteringen. Inte av illvilja, utan för att systemen har stora brister. Brister som vi såg och försökte åtgärda, men som Löfvens regering inte ens ville låta någon studera! Det var upprörande då och ännu mer upprörande idag när pandemin har skördat liv på våra äldreboenden.

    Därför kommer vi kristdemokrater att kalla Lena Hallengren till riksdagen för att svara på varför Äldreutredningen lades ned och vilken analys som låg till grund för nedläggningen. Regeringen har genomgående skyllt på allt och alla under de senaste månaderna. Nu kräver vi att få veta hur regeringen tänkte innan den fattade sitt största strategiska beslut på äldrepolitikens område.

    Gå med i KD!
    KD.nu/blimedlem

  • Kultur är en del av välfärden

    Idag antog kommunfullmäktige ett Kulturpolitiskt program som sträcker sig framtill 2030. Fullmäktige var inte enigt och det fanns fyra förslag till beslut. Här är ett utdrag av vad jag lyfte fram i debatten som svar till de alternativa förslagen. Jag sa betydligt mer.

    Kultur- det handlar om den inre odlingen. Något som är en inspiration och som ger livsglädje samtidigt som det bidrar till individens bildning.

    Trots olika uppfattningar med olika förslag på bordet så är jag övertygad om att de flesta närvarande håller med om att ett rikt kulturliv bidrar till utvecklingen av vår kommun. Kulturen kan liknas vid ett socialt kitt som håller samman samhällsgemenskapen och skapar band mellan individer. Men också genom natur- och kulturarv kan vi få en relation med tidigare generationer.

    Med det sagt vill jag vara tydlig med från Kristdemokraternas sida att kultur är viktigt, men det betyder inte att vi tycker att den får kosta hur mycket som helst. Hur mycket den får kosta eller hur den ska finansieras är heller inte en fråga som avgörs när vi antar detta program. Det avgör budgetfullmäktige. Det Kulturpolitiska programmet är ett program som ska bestå i tio år.

    Jag vill särskilt slå ett slag för biblioteken, ett slag för att möjligheten att fördjupa sig, förkovra sig i litteratur finns. Där människors resurser inte är det som absolut avgör om du har möjligheten att låna böcker, kunna testa spel, att läsa och att lära.

    Kristdemokraterna anser att det ska vara en självklarhet att Umeå stärker arbetet mot extremism och inte betalar ut bidrag till antidemokratiska förbund. Kommunfullmäktige har i år beslutat om nya regler som börjar gälla 1/1 2021 där kraven på demokrati är förtydligade, hårdare skrivna. Därför är det inte nödvändigt att lägga till det i programmet.

    Det blev en intressant debatt, en hel del förenklade argument och emellanåt en debatt som hamnade fullständigt utanför ämnet. VK skriver om den splittrade debatten och på Youtube kan du se debatten i efterhand.

     

  • Vänsterfeminism och offerkofta

    Jag läste alldeles nyss Petter Bergners krönika om det som händer i Vänsterpartiet just nu och jag har även läst övriga bloggar som har kommenterat både Vänsterpartiet och hur VK har hanterat frågan. Ett parti ska alltid tåla att bli granskat, men ibland är det svårt att vara den som granskar eftersom du vet redan på förhand att dina frågor kan både reta upp och såra djupt den som finns i en konflikt.

    Anders Ågren skriver på sin blogg att det är Vänsterpartiet själva som måste lösa sina interna problem och konflikter och det håller jag absolut med om. Min tanke först var att ignorera det som tidigare skrivits, men när jag läste fredagens insändare av ett stort antal vänsterpartister inser jag att debatten nu sträcker sig långt utanför Vänsterns egna interna partikrets. Därför vill jag inte lämna den okommenterad. I synnerhet inte när ett stort antal vänsterföreträdare som kallar sig feminister vill sätta bilden av att kvinnor agerar känslomässigt i konflikter, men att de trycks ner av patriarkala strukturer som vill lösa problemet med att hänvisa till regler och formalia.

    Jag har inte insyn i Vänsterpartiets organisation, men förutsätter att Vänsterpartiet precis som andra politiska partier har både medlemsstadgar, regler och en ordning att följa. Det är inga konstigheter. Regler finns för att konflikter inte ska uppstå och är en trygghet för att alla ska veta vad det är som gäller när konflikten ändå uppstått. Men i delar av Vänsterpartiet verkar inte reglerna som är framtagna i demokratisk ordning vara viktiga och kan med lätthet frångås när det är en könsbaserad konflikt. Dvs när en kvinna är en del av konflikten. Här slår det fullständigt slint och som kvinna kan jag inte känna förtroende för vänsterns feminism. Ordet offerkofta dyker upp i tanken och det är ett plagg jag vägrar att bära varken som kvinna eller som politiker.

    Kommunen är fylld av antagna planer, regelverk och lagar. Förväntningarna finns på förtroendevalda att följa regelverk, men ibland blir det fullständigt fel. Det intressanta blir hur vi agerar när vi får kritik. I de nämnder jag sitter i eller suttit i så har V gärna fallit in i arbetstagarrollen och glömmer fullständigt att vi politiker är arbetsgivare. När nämnder ska fastställa budget efter det att fullmäktige fastställt ram så hänvisar V till att de hade ett annat budgetförslag och fortsätter att agera som om det var deras budget som antagits. De lägger kostnadsdrivande förslag utan att förklara var pengar ska tas från. Det är inte så noga. Reglerna behöver inte finnas. Den som kritiserar V är en del av den patriarkala strukturen och det är oavsett kön på den som kommit med kritiken. Det är antagligen lättare och förväntat när kritiken kommer från andra partier, och min tanke blir att argumentet om den patriarkala strukturen kanske främst gäller egna interna kritiker.

    Känslor finns tills de inte finns mer. Alla partier har nån gång konflikter och dispyter och det jag har lärt mig är att aldrig påstå att en känsla är fel eller kritisera någon för att den känner på ett visst sätt. Det är viktigt att veta om den som sårade mig ville såra eller om det bara blev så. Kanske på grund av missuppfattning eller oaktsamhet. Kommunikation är inte bara att tala det är också att lyssna.

     

     

     

  • Jag vill ha ”take away” i jul

    Efter gårdagens besked om skärpta restriktioner, färre personer i middagssällskap och ingen alkoholservering efter kl.20, har tankarna hela tiden varit hos alla restaurangägare, krögare och deras personal. Konsekvenserna av beslutet är jag mycket rädd för att vi inte ser ännu. Kocken i TV4s Nyhetsmorgon uttalade sig att det varit bättre att stänga ner fullständigt för att då hade det varit mer tydligt direkt. Nu kämpar alla i branschen med att hitta nya sätt att överleva. Själv är jag mer inne på att julmaten ersätts med take away här hemma, allt är ändå annorlunda i år så varför inte skippa sillen och äta nåt helt annat. Slippa laga maten, hjälpa lokala företag och sedan slippa julmatsrester fram till nyår.

    Förändringar kommer långsamt långsamt, men nu är det som om plötsligt regeringen ska visa sig handlingskraftig och ansvarstagande när det gäller åtgärder och restriktioner. Johan Hakelius skriver i Expressen: ”Vem offrar politikerna till gudarna den här gången” ett spännande inspel till det som händer just nu i svensk politik. Det är ingen smickrande bild, men han har en del tänkvärda punkter.

    För egen del är det dåligt med julkänsla just nu, den har kommit och gått. Snöslask är en sak, men tråkigast var det när halva julgranen slocknade tidigare idag och jag insåg att det skulle bli omöjligt att byta ut lamporna eftersom granen är så välpyntad i övrigt. TV4s nyhetsmorgon klassar den som en ”Crazy gran” enligt deras tre olika julgransklasser. Inga traditionella röda bollar eller glitter hemma hos oss och vi har julpynt av alla de slag sparade sedan decennier tillbaka. Ett träd fyllt av minnen. Oavsett hur du har det med egen julkänsla så önskar jag dig en fridfull fjärde advent imorgon.

    Håll i, håll ut och allt det där, snart är vaccinet här!