Är det något som verkligen har satt Umeå på kartan i negativ bemärkelse under året som har gått så måste det nog vara hanteringen av visselblåsare och visselblåsarfunktionen. Tre gånger har den havererat och förtroendet för kommunen som arbetsgivare har kraftigt försämrats.
Socialdemokraterna vill inte diskutera frågan längre och menar att med nya riktlinjer och ny styrgrupp på plats är frågan avklarad. Det faktum att beslutet om tillsättningen av den nya styrgruppen överklagades till Förvaltningsrätten har ignorerats. Inga svar ges heller till varför tidigare HR direktören Birgitta Forsberg anses absolut bäst lämpad för att vara ansvarig i styrgruppen när flera påtalat risken för jäv samt att visselblåsare har uttryckt en stark rädsla för repressalier.
Under förra veckans kommunfullmäktige ställde jag följande interpellation till Hans Lindberg (S)
Varför väljer kommunen att gå till strid mot visselblåsare som vill dra tillbaka sina anmälningar?
Visselblåsarfunktionen finns för att skydda människor som slår larm om allvarliga missförhållanden. Syftet med lagstiftningen är att göra det möjligt att på ett tryggt sätt rapportera sådant som annars riskerar att tystas ned. För att en sådan funktion ska fungera krävs inte bara formella rutiner, utan också ett faktiskt förtroende från dem som ska våga använda den.
I Umeå har utvecklingen gått i motsatt riktning. Under det senaste året har visselblåsarfunktionen präglats av återkommande konflikter, rättsliga tvister och växande oro bland dem som har slagit larm. Visselblåsare har vittnat om rädsla, ångest och bristande förtroende för hur deras uppgifter ska hanteras. Några har också velat dra tillbaka sina anmälningar och få sitt material raderat.
Trots detta har kommunen valt att gå vidare med krav på att få tillgång till samtliga visselblåsningar, även i de fall där anmälarna uttryckligen motsatt sig detta. Kommunen har också anlitat externa jurister och vidtagit rättsliga åtgärder för att hävda sin rätt till materialet. Det handlar om stora summor skattemedel i en process där kommunen samtidigt säger sig värna visselblåsarnas trygghet.
Det väcker allvarliga frågor om vilka signaler kommunen sänder till anställda som överväger att slå larm om missförhållanden. Om människor upplever att de inte kan dra tillbaka en anmälan när förtroendet är förbrukat, eller att kommunen med juridiska medel driver in uppgifter trots uttalad rädsla för repressalier, riskerar hela visselblåsarfunktionens syfte att undergrävas.
Det handlar ytterst om mer än en juridisk tvist. Det handlar om förtroende, om ansvar och om kommunens syn på dem som valt att slå larm.
Mot denna bakgrund finns det skäl att få klarhet i hur kommunen motiverar sitt agerande.
Med anledning av detta ställer Kristdemokraterna följande frågor:
- Hur motiverar kommunen att man driver rättsliga processer för att få tillgång till visselblåsningar i de fall där anmälarna velat dra tillbaka sina anmälningar?
- Hur motiverar kommunen att stora summor skattemedel används för juridiska åtgärder i denna tvist, i stället för att söka en lösning som stärker visselblåsarnas trygghet och förtroende?
- Anser kommunstyrelsens ordförande att kommunens agerande i denna fråga riskerar att avskräcka anställda från att i framtiden slå larm om missförhållanden?
Veronica Kerr (KD)
Se del av debatten i nedanstående klipp:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/60-sekunder-visselblasarskandalen-i-umea
SVT har gjort en snabb sammanställning över vad som har hänt, men jag tror inte att det slutade där..
Lämna en kommentar