Midsommar kom och gick. Som alltid blev det att fira ute i sommarstugan. Den plats jag älskar så mycket och där jag har varit varje sommar sedan jag var bara ett par veckor gammal.
Vägen dit genom skogen är besvärlig och syns knappt på kartan, men målet är värt allt. När vi är framme faller axlarna ner, andningen blir lättare. Vädret var inte direkt vackert, men det regnade inte. Barnen var med och vi spelade kubb, grillade, spelade ”önskelåtar” från tre generationer och talade om minnen.
Den 20 juni 2011 gjorde jag mitt första budgetfullmäktige som ny gruppledare för Kristdemokraterna. Jag var oerhört nervös innan och jag hade arbetat med mitt anförande under flera dagar. Det gick bra och jag kände inget annat än stor lättnad när det blev lunch. Det förändrades när jag under lunchen fick ett samtal från mamma att min pappas tillstånd hade förvärrats. Han var sjuk i cancer, men skulle få komma hem den dagen från sjukhuset. Så blev det inte.
Pappa älskade sommarstugan. En liten, liten fiskestuga som senare byggts ut. Gräsmatta i stället för kullersten och friggebod till mig när jag blev tonåring. Men varken vatten eller el även om jag minns en liten svartvit TV som kopplades till ett bilbatteri och vi kunde se VM fotboll en sommar. Oklart vilket år.
Den 20 juni är pappas dag, stugan och havet är hans plats. Under flera år kände jag alltid ett obehag inför budgetfullmäktige eftersom minnet av vad som hände den första gången kom tillbaka. Så är det inte längre, men saknaden efter pappa finns kvar.
Pappa, 2009
Lämna en kommentar